Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, maj 1922 - Händelser och spörsmål - Det svensk-ryska handelsavtalet - Socialiseringsreflektioner kring margarinstriden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
leda sig av förnuftiga beräkningar om vinster och risker än av inrotade
fördomar och starkt betonade antipatier mot den ryska regeringen — och kanske
även. ett litet grand av besläktade känslor mot den svenska? Det kan i alla
händelser inte vara otillåtet att fråga. Och kanske Genua och dess följder
komma att ge svar.
Redan i Tidens föregående häfte omnämndes det
betydelsefulla utlåtande till näringsrättsutredningen för
näringsfrihetens upprätthållande mot planerna på koncessioner
och kompetensprov som villkor för näringsutövning, vilka
bl. a. från köpmannahåll framförts, som Kooperativa förbundet avgivit. I detta
utlåtande, vars ekonomiska och historiska betydelse måhända icke står fullt
klar på alla håll, förklaras förbundets principiella ståndpunkt vara, "att
näringsutövningen, så långt samhällets intressen det medgiva, bör vara i
möjligaste mån oinskränkt, då endast därigenom den fria tävlan Tean äga rum, ur
vilken de bästa företagen och företagsformerna framgå. Vi äro visserligen
medvetna om, att denna fria tävlan i sig själv icke innebär något absolut
korrektiv eller innebär någon fullständig garanti mot ur social synpunkt mindre
önskvärda verkningar av näringsutövningen, men vi anse, att på det område av
det ekonomiska livet, varom vi här yttrat oss, (handelsverksamheten), det icke
finnes något skäl att genom lagbestämmelser upphäva densamma".
Helt säkert kände sig mången frapperad vid första anblicken av denna
förklaring. Den är ju icke annat än en upprepning av den klassiska liberala
nationalekonomiens frikonkurrenslära, mot vilken i allmänhet såväl
kooperationen och socialdemokratin som den moderna sociala och ekonomiska utvecklingen
ansetts gå till storms. Är det icke en motsägelse, då förkämparne för ett nytt,
rationellt organiserat ekonomiskt system hävda den fria tävlan såsom ledande
princip ?
Motsägelsen är endast skenbar och upplöses så snart man helt tänkt igenom
saken. Den fria konkurrensen är intet universalmedel för att nå en effektiv
ekonomisk samhällsorganisation. Den kan under omständigheter leda till raka
motsatsen. "Resultatet blir ej sällan", såsom Wicksell yttrar i sina
föreläsningar i nationalekonomi, "ett överflöd på detaljhandlare, skenbart till
bekvämlighet, men i verkligheten till förfång för kunderna." En ny bod uppsattes,
de gamla förlora en del av sina kunder, konsumenterna tro sig göra en vinst
genom att få närmare till inköpsstället. "Häri misstaga de sig emellertid,
ty de förutvarande affärerna, som nu förlora en del av sina kunder utan att i
motsvarande mån kunna nerbringa sina allmänna omkostnader, måste efter
hand höja sina pris, och detta gäller även den nye konkurrenten... Sålunda
kan, såvida icke t. "ex. en konsumtionsförening korrigerar förhållandet, "den
fria konkurrensen understundom höja i stället för att, som man gärna föreställer
sig, ständigt sänka varuprisen" — eller, på ett annat sätt uttryckt, dirigera en
större del av samhällets arbetsprestation till en viss bransch än som strängt
taget behövdes och därigenom tynga det hela. I själva verket torde en av
de verkligt allvarliga bristerna i den nuvarande ekonomiska organisationen
vara, att en överdriven mängd arbete måste nedläggas på att förmedla
produkterna från tillverkaren till användaren. Att alltid ganska betydande kostnader
[-Socialiserings-reflektioner-]
{+Socialiserings-
reflektioner+} kring
margarinstriden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
