- Project Runeberg -  Tiden / Fjortonde årgången. 1922 /
183

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, maj 1922 - Händelser och spörsmål - Socialiseringsreflektioner kring margarinstriden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL

183

härför måste uppstå, m. a. o., att handeln är en nödvändig och ofrånkomlig
ekonomisk funktion för produkternas fördelning, dels i rummet till de olika
avnämarna, dels i tiden över produktionsperioderna (t. ex. i fråga om spannmål
från ena skörden till den andra), som alltid kräver för sitt fyllande en viss
del av samhällets arbetskraft, är självfallet. Men det lär icke kunna bestridas,
att denna i sig nödvändiga funktion i många fall i nutiden fått en
överspänning, som icke är gagnelig. Därpå finnes ju många bevis i de besparingar,
som uppstått genom en rationellarc organisation t. ex. i en trust.

Det lär sålunda icke kunna påstås, att den fria konkurrensen i och för sig
alltid leder till den högsta ekonomiska effektivitet. Det bästa beviset för
motsatsen är i själva verket det historiska faktum, som ligger i de senaste
decenniernas ekonomiska utveckling i riktning mot organisation av marknaden.
Att den häri till uttryck kommande objektiva realiteten icke är något annat
än det ekonomiska livets inneboende tendens till ständig effektivitetsstegring,
kan icke betvivlas, i hur osympatiska och hårda former denna tendens än i
många fall gjort sig gällande. En sak har alltid två sidor; Standard Oil och
Shellska petroleumbolagen äro icke blott de utpressande monopolisterna, de äro
även organisatörerna i stort till allmänt gagn av världens oljeproduktion och
-distribution. Tvivelsutan skulle världens förseende med petroleum hava varit
ojämförligt mycket mindre rationellt ordnat och till följd därav även den
nyttiga vätskan varit betydligt dyrare, om varje liten oljekälla skötts för sig,
haft sin egen ledning och egen kostbara affärs- och försäljningsorganisation.

Men i grunden är det heller icke denna den klassiska ekonomiens — i
huvudsak på förutsättningen av en ekonomisk utvecklingsnivå, där den småborgerliga
produktionen och icke den moderna stordriften dominerade, byggda och under
denna förutsättning riktiga — uppfattning om den fria konkurrensens natur
och balanserande kraft, som ligger i Kooperativa förbundets ovannämnda
utlåtande och vår åskådning på denna punkt. Denna åskådning griper något
djupare, eller kanske rättare, det är den gamla tanken, men i den nya form,
som betingas av en högre ekonomisk utveckling. Det är helt enkelt tanken
pä den ekonomiska överlägsenhetens oemotståndliga framträngande och seger
genom egen kraft över äldre, mindre effektiva former. Det är en äkta
marxistisk tanke: Marx stora postulat, den subjektiva förutsättningen för hela
hans åskådning, vilken t. o. ni. föranlett en svensk filosof — Hägerström —
till beteckningen av marxismen såsom en social teleologi, är ju, att
produktionens utvecklingsintresse är den oemotståndliga kraft, för vilken till slut
alla skrankor och överlevade former måste falla.

> ’Konkurrensen dödar konkurrensen’’ — det betyder historiskt sett icke
blott, att konkurrensen har en tendens att slå om i monopol, utan också, att
på den fria tävlingens grund andra, på helt ny grund vilande högre former
av produktion och distribution växa fram, som småningom genom sin
överlägsenhet undantränga de gamla och dana en ny samhällstyp, och att för dessa
nya former som för allt livskraftigt det är en fundamental sak, att icke genom
konstlade statliga skrankor framsteget hämnas. Så snart man tänkt igenom
detta sammanhang och tillägnat sig denna syn är det klart, att ingen motsägelse
finnes mellan att hävda näringsfriheten och hävda den högre organisationen
av folkhushållet på kooperativ — eller annan kollektivistisk grund. Man har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:10:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1922/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free