Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, juni 1922 - Karleby, Nils: Arbetslöshetsproblemets kärnpunkter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARBETSLÖSHETSPROBLEMETS KÄRNPUNKTER 199
den offentliga tjänstemannakåren t. ex. torde nu ligga ett gott
stycke över genomsnittet, medan den före kriget i sina lägre grader
kom det mycket nära — är det tydligt, att industriarbetarna i
allmänhet måste komma något lägre. Samma genomsnitt som före
kriget, 1,000 à 1,200 kr., skulle med nuvarande penningvärde giva
cirka 1,650 à 2,000 kr. pr industriarbetare. För specialgrupper i
samma mån högre eller lägre, som utgångsläget var högre eller
lägre; förskjutningar kunna givetvis ha inträtt.
Till detta resonemang kanske den påpekningen bör fogas — fast
det egentligen bör vara överflödigt —, att det självfallet icke är
fråga om att påstå att inkomsterna 1913 voro lämpliga och
tillräckliga,1) eller att det icke vore önskvärt att de stegradas.
Önskningar ha emellertid mycket liten makt, och varpå det kommer
an, är de reala förutsättningarna. Vad det här är fråga omj är
alltså blott en lugn och kall kalkyl över vad som kan vara det
reella läget, för att på detta sättet vinna en allmän utgångspunkt
för det praktiska handlandet. De närmare slutsatserna av en sådan
kalkyl bli i de olika speciella fallen givetvis beroende på de speciella
omständigheterna. Att ignorera fakta leder till illusionspolitik. Det
är väl sant, att vissa förskjutningar i 1913 års utgångsläge kunna
lia inträffat, som göra en högre realinkomstnivå för arbetarklassen
möjlig. Det är emellertid icke i högre grad sannolikt.2) Sådana
förskjutningar pläga i ett fall sådant som det svenska samhällets
i nutiden inträffa mycket långsamt — man kan ju erinra om, att
före kriget förändringarna i reallönen i regel icke uppgingo till
mera än en eller annan procent om året —, och även om den svenska
arbetarklassens ökade politiska maktställning skulle i någon mån
kunna stärka även dess ekonomiska position, får man helt säkert
räkna denna maktställnings betydelse i detta avseende mera i bråk
än i hela tal. Medelbart, genom att påskynda och främja en
effektivare produktionsutveckling, kan även denna maktställning
komma att giva ökat bröd; men direkt och omedelbart gör den det
knappast. Och det är den förefintliga mängden bröd, dividerad
med antalet munnar som skola mättas därav, som bestämmer hur
mycket en var kan få. Detta är ett axiom, som av inga ordkonster
kan borttrollas. Om samhället som helhet skulle vägra att arbeta
för den möjliga inkomsten och i stället såsom förutsättning för
arbete ställa en dubbelt så hög, kunde resultatet ju icke bli annat
än att det icke fick någon inkomst alls, utan svalt ihjäl. Detta
gör icke samhället, och kan icke göra det. Men enskilda grupper
kunna göra detsamma. Till en tid.
*) Tvärtom voro de ju, såsom belyses i Helgo Lindstedts uppsats, Till
frågan om existensminimum och arbetarklassens livsvillkor, Tiden 1921, s. 49,
helt otillräckliga.
2) Såsom längre fram påpekas, ha faktorer som verka i motsatt riktning
också uppkommit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
