Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, juni 1922 - Karleby, Nils: Arbetslöshetsproblemets kärnpunkter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
NILS KARLEBY
har man precis motsatta företeelser mot under inflationen. Då blir
produktionen icke lönande ens till den normala marginalgränsen,
just därför att varan måste försäljas till ett högre penningvärde —
d. v. s. lägre pris — än det, vari arbetslön och övriga omkostnader
vid produktionen betalats. Då kommer jämvikten mellan
produktionsgrenarna att vinnas vid en högre inkomstnivå än den naturliga,
och följden är, att de förutvarande marginalproducenterna inom
alla branscher slungas ut ur produktionen och icke få någon inkomst
alls. Denna företeelse har man, så länge deflationen pågår, och i
högre grad ju starkare den är. Både den abnormt starka
efterfrågan på arbetskraft under inflationen och den abnormt svaga
under deflationen uttrycka samma sak, nämligen den bristande
överensstämmelsen mellan de reella inkomstmöjligheterna och de reella
inkomsterna. Vill man uttrycka förhållandet i en sentens, så är det
denna: i en inflationsperiod är efterfrågan på arbetskraft på grund
av den för låga reallönen starkare än tillgången, i en deflationsperiod
är efterfrågan på arbetskraft på grund av den för höga reallönen
mindre än tillgången.
I få ord är det svenska penningväsendets historia 1913—1922
denna: först sänkning av penningvärdet ned till 30 procent av det
gamla, med en häftig uppdrivning av vissa industrigrenar1) och
stark anhopning av arbetskraft i dem, därefter en ännu häftigare
stegring av penningvärdet upp till c:a 65 procent av det gamla,
med häftig insnörning av produktionen och utvräkning av både
den nytillströmmade arbetskraften och så mycket därutöver, som
motsvarar skillnaden mellan marginalen vid stabilt penningvärde
och marginalen vid stigande.
Det finns intet tvivel, att denna f akt or, penningvärdets
fluktuationer, är den betydelsefullaste i hela arbetslöshetsproblemet. Ett
åtminstone någorlunda stabilt penningvärde är ett oeftergivligt
villkor för att arbetslösheten skall upphöra och samtidigt den
realinkomst, som med den givna produktiviteten är möjlig, finna sitt
uttryck i arbetslönerna; om någon högre kan det ju aldrig på
längden bli tal. I den mån vår produktion är för export, gäller
samma önskemål för det internationella penningväsendet. Den
allmänna osäkerhet på världsmarknaden, som föranlett en bristande
efterfrågan på svenska produkter, har utan tvivel varit beroende
mera på farhågan för ytterligare prisfall än på något annat, t. o. m.
skadeståndspolitiken. Den stabilisering av världspriserna, som
karakteriserat de senaste månaderna, är en verklig ljusglimt.
J) Vilken ytterligare accentuerades genom en maximiprispolitik, som dels
försvårade lantbrukets förmåga att hålla igen arbetskraftens strömning till
industrin, dels direkt genom de lägre priserna och därigenom möjliggjorda
lägre löner verkade som en premie för industrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
