Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, juni 1922 - Karleby, Nils: Arbetslöshetsproblemets kärnpunkter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARBETSLÖSHETSPROBLEMETS KÄRNPUNKTER
205
Kapitalknapphet. Utebliven emigration.
De tre nämnda faktorerna torde få betraktas såsom
huvudfaktorerna i det nuvarande arbetsiöshetsproblemet. Därtill finnes
det emellertid ett par speciella svenska förhållanden, som möjligen
kunna inverka på framtidsutsikterna.
Före kriget finansierades en väsentlig del av de mera
kapitalkrävande anläggningarna i Sverige medelst kapitalupplåning
utomlands. Detta betydde sålunda, att utlandet ställde till vårt
förfogande produktionsmedel — respektive livsmedel för arbetskraften
vid deras montering —, genom vilkas användning vi förmådde så
stegra vårt arbetes effektivitet, att efter betalning av räntorna
ändå en höjd nationalinkomst återstod. Utan denna hjälp från
utlandet skulle vi näppeligen orkat med att skaffa oss t. ex. ett
järnvägsnät av nuvarande omfattning, och vi skulle icke ha nått upp
till den inkomstnivå vi gjorde.
Under världskriget återköptes till landet en betydande mängd av
de obligationer, som sålunda voro placerade i utlandet. Denna
obligationsimport representerade ett värde av cirka 600 millioner
kr., en rätt betydande summa, approximativt lika mycket som landets
totala kapitalbildning under ett år med nuvarande penningvärde
under förutsättning av full produktionseffektivitet.
Det betvivlas icke, att denna obligationsimport varit ur landets
s. a. s. privatekonomiska synpunkt fördelaktig. Den har varit
åtminstone något, som vi fått för vår betydande export under
kriget. Den har med ett slag avlyft på goda villkor en betydande
skuldbörda till utlandet — vilket visserligen också får det uttrycket,
att den export, om bortåt ett trettiotal millioner kr. pr år, som
tidigare var nödvändig för att betala räntorna, numera uteblir. Men
detta, att vi på en gång betalt en skuld, som vi i normala fall
behövt årtionden för att betala, kan icke undgå att allvarligt knappa
in landets aktuella kapitaltillgång. Denna har inknappats genom
den omfattande export utan materiellt vederlag, som under kriget
skedde främst till Tyskland; ty obligationsimporten är ett aktuellt
mycket litet materiellt vederlag. Denna export betydde, att landet
en lång tid arbetade utan full ersättning för utlandet. Betalningen
åt de för export arbetande vanns genom inflation — d. v. s. genom
inknappning av realinkomsterna för alla andra. Men en sålunda
minskad real nationalinkomst — minskad, såsom ovan nämnts, även
genom produktionens mindre givande inriktning i och för sig —
måste ovillkorligen tendera att inskränka möjligheten till besparing
och kapitalbildning. Den förlust på flera hundra millioner kr.,
som landet som helhet haft på tyska tillgodohavanden, representerar
delvis ett bortkastat kapital. Slutligen bundos under kriget stora
mängder kapital på punkter, där det nu icke är användbart utan
måste avskrivas; tänk på alla fabriksbyggnader och -utvidgningar,
som nu icke ha annan uppgift än att falla i ruiner!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
