Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, juli 1922 - Santesson, C. G.: Varför rösta vi mot förbudet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
C. G. SANTESSON
och smuggling i stor skala. Allmänheten skaffade sig på smygvägar
okontrollerade mängder av okontrollerade varor och missbrukade
dessa i stor utsträckning. Det tog någon tid, innan de olagliga
manövrerna kommo i gång, men sedan man fått smak för sådana,
fortsatte de en rundlig tid, även sedan sprittilldelningen åter ökats
och därmed orsaken till eländet, den starkt minskade lojala
tillgången till spritdrycker, undanröjts. Man återfinner för övrigt
ungefär samtidigt (åren 1919 och 1920) en mer eller mindre
betydande ökning av fylleriförseelserna även i de övriga nordiska
ländernas huvudstäder med efterföljande minskning (utom i
Helsingfors, där även 1921 visar fortsatt höjning). Här ha tydligen mer
allmänna, likartade orsaker verkat. Kristiden framkallade en
mängd av förut okända och oberäkneliga förhållanden betingade,
högst ingripande och delvis föga välbetänkta åtgärder, lagar och
förordningar (’ ’kommissionslagstiftning’’), som irriterade, väckte
kritik och trots, varjämte de plötsliga och starka förändringarna i
det ekonomiska läget ytterligare bidrogo att bringa folk ur jämvikt
och alstra lagbrott av allehanda slag. På nykterhetstillståndet
under kristiden verkade nog icke minst den omständigheten, att en
mängd obildade människor fick mycket stora inkomster, vilka de,
som vanligt följande talrika förmögnas exempel, genast omsatte i
ett överdådigt leverne med missbruk av spritvaror.
Sammanlägger man dessa erfarenheter från våra grannländer,
där förbud införts, med vad vi själva fått se på närmaste håll
under kristiden, så måste man säga sig, att de ingalunda inbjuda till
experiment med totalförbud utan tvärtom, åtminstone för
närvarande, innebära en den kraftigaste varning däremot. I stället för
lojalitet har man funnit ett vida utbrett trots och stark benägenhet
att gå smygvägar. De mer besinningsfulla förbudsvännerna
erkänna nog även detta, men de tro, att de illojala omsider skola
tröttna på sitt motstånd, särskilt under den stränga kontrollens
inflytande; och sedan, i synnerhet när en ny, spritfritt uppfostrad
generation träder ut i livet, skall allt bli så bra.
Nu frågas: Är det icke fara värt, att, om vi nu snart antaga en
lag om totalförbud, såväl den vuxna som den uppväxande
generationen skall i hög grad demoraliseras under intryck av stegrad
smuggling, hembränning, lagtrots och smussel av alla slag ävensom av
myndigheters slapphet, kanske falhet under fruktlösa bemödanden att
upprätthålla respekten för en lag, som en betydlig del av allmän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
