Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, sept. 1922 - Bergman, C. G.: Försvarsreform och demokrati
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334
C. G. BEEGMAN
Övergångstiden till en ny härordning med väsentligt minskat
behov av officerare på stat är särskilt lämplig för att lägga om
rekryteringen av befälet. Det kan väl knappast undvikas, att man för
en tid framåt måste stoppa tillförseln av nya officerare; därefter
kunde måhända de nya militärgymnasierna redan vara i stånd att
i huvudsak fylla det till en början starkt reducerade behovet.
Uppe-hållet i tillkomsten av nya officerare komme också att göra det
lättare att bryta den sociala traditionen inom regementena, då flera
år komme att ligga mellan den gamla sortens officerare och dem
av folket. Den till en början oundvikliga sociala dualismen mellan de
båda slagen av officerare förskjutes med varje år till de senares
fördel, och med tiden utplånas klasskillnaden mellan befäl och manskap.
Så blir också officerarnes ställning till manskapet en helt annan
än nu, då de tillhöra så olika sociala skikt: manskapet vet med sig,
att det har att göra med personer, som själva gått igenom samma
eklut och som genom förtjänst (och ingenting annat) nått sin
ställning; officeren å sin sida, som under ett flertal år levat och känt
med manskapet, ser i de underordnade sina likar, vilka liksom han
själv ha vägen öppen till befordran. Det bleve otänkbart, vad som
nyligen inträffade i en garnisonsstad, att officerskåren vid en
officiell fest uteslöt just stadsfullmäktiges ordförande och så prickade
honom såsom varande f. d. underofficer.
Kamratskapet mellan befäl och manskap blir då icke längre ett
tomt ord; vad detta kamratskap betyder, därom kan den franska
armén i vissa förtvivlade situationer under sista kriget lämna
besked. Det militära kastväsendet med dess anspråk på att stå över
eller åtminstone vid sidan om det borgerliga samhället försvinner,
då militären växer samman med folkets breda lager, och så faller
grunden undan för den ovilja, som kom att drabba själva försvaret.
Demokratiseringen av vårt försvar, vars bjudande nödvändighet
sålunda är uppenbar, kommer likväl att möta ett motstånd, som
torde bli svårare att övervinna, än då det gäller reduceringar i
själva krigsmakten. De mäktiga intressen av politisk och särskilt
social natur, som ligga bakom detta motstånd, äro därför förtjänta
av den största uppmärksamhet, där de nu icke längre ens
nödtorftigt kunna få betäckning av militärteknisk art. Visserligen saknas
icke de inom vårt land, som sätta sina privilegier före själva saken,
men med försvarsreformen bör befälets demokratisering behandlas
och avgöras nu, ofördröjligen och i ett sammanhang.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
