Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, sept. 1922 - Karleby, Nils: Malthus redivivus?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MALTHUSJBEDIVIVUS ?
347
vådor, följde emellertid, att han knappast vågade draga ut sin läras
fulla konsekvenser. "Vi måste helt enkelt inse, att det är
skaparens avsikt att befolka jorden, och jag är övertygad om att detta
icke kunde ske såvida icke befolkningen hade tendensen att föröka
sig starkare än livsmedlen.’’ Därest icke denna tendens funnes,
kunde han "icke inse, vilken bevekelsegrund som vore stark nog
att övervinna människans kända fallenhet för lättja och förmå
henne till städse vidare odling av jorden".
Malthus lära är i sin princip särdeles enkel. Människorna ha
fysiologiskt förmåga — och drift— att praktiskt taget obegränsat
föröka sig. Naturens förmåga att föröka mängden av livsmedel är
däremot begränsad, kan i varje fall icke på längden ökas i samma
proportion som människorna kunna föröka sig. Förr eller senare
når därför folkökningen näringsutrymmets gräns, och de som
därutöver födas, äro dömda till svält och umbäranden, emedan de intet
kuvert funnit dukat vid naturens stora gästabudsbord.
Så till vida är Malthus lära axiomatisk. Att det kan uppstå
en överbefolkning på jordens begränsade yta, kan ju icke betvivlas.
Den var i grunden heller icke ny, utan har väl alltid varit insedd
av mänskligheten; icke ens under merkantilismens mest optimistiska
befolkningsåskådning torde man principiellt ha kunnat bestrida
denna självklarhet, ehuru den praktiska möjligheten av att
densamma skulle taga konkret gestalt icke togs i betraktande. Eedan
antikens filosofer ha med full klarhet givit uttryck åt
nödvändigheten att hålla folkökningen inom vissa gränser. Platon krävde
sålunda noggrann statskontroll över fortplantningen, så att icke vare
sig mer eller mindre än det riktiga antalet barn komme till världen,
och Aristoteles gick så långt, att han krävde fosterfördrivning för
en kvinna, som blivit havande trots att hon redan fött det lagligen
tillåtna antalet barn.
Under decennierna omedelbart före Malthus hade ekonomiska
skriftställare vid olika tillfällen framfört synpunkter, kritiska mot
den rådande optimismen. Men de hade förblivit obeaktade. Deras
idéer hade saknat den fruktbara jordmånen: vem skulle beakta
varningar för överbefolkning, då hela den officiella politiken fylldes
av ett enda rop på mera folk — inte bara i England, utan i samtliga
europeiska länder, även i Sverige, där "trots befolkningens
beständiga och påfallande böjelse för en överdriven förökning sällsamt nog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
