- Project Runeberg -  Tiden / Fjortonde årgången. 1922 /
350

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, sept. 1922 - Karleby, Nils: Malthus redivivus?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

350

KlLS KABLEBY

het.1) Människorna äro alltid — bortsett från rubbningsfenomeii,
jämförbara med sådana i den enskilda människans liv — fullt
sysselsatta med att ur naturen genom sin verksamhet utvinna så mycket
av livets håvor som möjligt. Det enda inflytande en fortgående
ökning av kapitalet har härpå är det, att varje sådan ökning betyder
minskad ansträngning eller ökat resultat.

I själva verket var det givetvis icke heller Marx’ eller någon
annans kritik av Malthus, som gjorde att dennes lära småningom föll
en smula ur uppmärksamhetens förgrund. Utan det var just detta,
att den kapitalistiska utvecklingen själv syntes jäva Malthus.
Adertonhundratalet fick bevittna en teknisk omvälvning av hittills i
världshistorien enastående mått, och jämsides härmed en folkökning
likaledes ganska enastående. Men dessa båda faktorer ledde
ingalunda till någon ökad fattigdom, utan till stegrad rikedom
och till en höjning även av de breda folklagrens välstånd.
Något förvånande ligger icke häri; det är självklart, att
när den mänskliga verksamhetens effektivitet stegras,
innebär detta eo ipso en stegring av välståndsmöjligheterna.
Höjningen av arbetarklassens levnadsstandard leror i själva verket på,

*) Utom under en enda förutsättning, varmed Marx också räknade,
vilket logiskt rättfärdigar hans slutsatser. Nämligen den, att äganderätten till
jorden och andra produktionsmedel blir ett slutet monopol för en enhetligt
sammansvetsad kapitalistklass, som gentemot arbetarklassen alltmera upy)träder som
allenabjudande herre. ’’Av arbetets naturbetingade karaktär följer, att den
människa, som icke har annan egendom än sin arbetskraft, i alla samhälls- och
kulturtillstånd måste vara en slav för den andra människan, som gjort sig till
ägare av de materiella produktionsbetingelserna. Han kan endast arbeta med
deras tillåtelse, alltså leva endast med deras tillåtelse.’’ (Marx, Kritik av
Gothaprogrammet.) Denna förutsättning har emellertid hittills icke förelegat i
den stringens, som kräves för att slutsatsen skulle ha gått i uppfyllelse, och
någon utsikt till att den framdeles skulle komma att föreligga finnes knappast.
Dels se ju faktiskt de enskilda kapitalisterna och de enskilda ländernas
kapitalister mera på sin egen fördel än på klassens abstrakta makt, i den mån
det icke gäller lagstiftnings- och dylika frågor, där deras intressen äro
gemensamma, dels tillväxer ju arbetarklassen om den vill, i makt proportionellt med
sitt antal, ett förhållande, varpå Marx också bygger sin uppfattning om att
den småningom kommer att avskaffa kapitalismen. ’ ’Proletariatets diktatur
är intet annat än den demokratiska republiken på ett bestämt stadium av den
ekonomiska utvecklingen, nämligen det, då till följd av denna utveckling folkets
majoritet förvandlats till proletärer.’’ (Sultan, Gesellschaft und Staat bei
Marx und Engels. Jena 1922, s. 111.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:10:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1922/0380.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free