Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, sept. 1922 - Karleby, Nils: Malthus redivivus?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MALTHUS BEDIVIVUS?
349
medvetet herravälde över sitt öde innebär ett medvetet behärskande
även av folkökningen. Marx bestred sålunda Malthus
befolkningslag såsom naturlag och i den mån han ansåg den vara riktig
karakteriserade han den såsom ’ ’en för det kapitalistiska produktionssättet
egendomlig befolkningslag’ \
Denna egendomliga befolkningslag skulle ligga däri, att
"arbetarna i och med den av dem själva producerade ackumulationen av
kapital producerar de medel, som göra dem själva överflödiga".
Det som här avses, är den tendens, som gjorde sig gällande i det
moderna produktionssättets barndom, till överflödiggörande av den
mänskliga arbetskraften genom maskinell produktion. Det kan
naturligtvis icke bestridas, att Malthus gjorde sig skyldig till en
felbedömning, då han förklarade arbetarnas nödläge vid 1700-talets
slut ur arbetarnas starka förökning. Arbetarna gjordes helt enkelt
överflödiga, från att ha varit behövliga, genom fabriksindustrins
relativt minskade behov av arbetskraft. Det skapades en övertalig
arbetararmé, även om arbetarklassens förökning var noll. Men det
kan heller icke bestridas, att Marx gjorde en ohållbar generalisering,
då han av denna tillfälliga rubbningsföreteelse slöt till en specifik
befolkningslag för den kapitalistiska produktionen och på denna
återigen byggde vittgående slutsatser om en växande industriell
reservarmé och ett växande nedåttryck för arbetarklassen. Varje
produktionsmaskineriets fullkomning ersätter naturligtvis
mänsklig arbetskraft med kapital; men detta betyder icke, att den
mänskliga arbetskraften blir överflödig, endast att den insattes på andra
punkter och att dess effektivitet blir högre, det vill säga, att
med en given mänsklig ansträngning vinnes bättre resultat, större
välståndsmöjligheter. För de arbetare, som tillfälligtvis just
äro sysselsatta där en teknisk förbättring sker, kan denna givetvis
medföra tillfälliga svårigheter. Men detta är oupplösligt förbundet
med det tekniska framsteget själv och måste göra sig gällande lika
väl i en framåtgående socialistisk produktion som i nuvarande
produktionssätt, endast att i förstnämnda fallet man kan tänka sig
mildare former för förskjutningsprocessen. På det hela och på
längden har det tekniska framsteget fördelar för alla. Någon
allmän ökning av arbetslösheten och den "industriella reservarmén"
på grund av produktionens fortgående "kapitalisering" har icke
kunnat förmärkas sedan 1800-talets inbrott. Själva tanken på en
sådan verkan av produktionsprocessens fullkomning är en orimlig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
