Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, sept. 1922 - Hällegårdh, Viktor J:son: Driftsrådstankens kärna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DRIFTSRÅDSTANKENS KÄRNA
363
sterkalk. Denna dubbelhet måste givetvis kasta driftsråden in i
en sfär av onödiga och oriktiga komplikationer och hotande
konfliktmöjligheter inom deras eget arbete; lagen har genom att anvisa
driftsrådet denna representation av rena gruppintressen lagt hela
driftsrådsproblemet på fel bog. De rättigheter, som lagen
tillerkänner arbetstagaren att tillvaratagas genom driftsrådet, såsom
medverkan vid löne- och arbetsförhållandens reglering, skydd för
föreningsrätten, välfärdsbestämmelser — ehuru i och för sig
värdefulla — sakna från synpunkten av socialistisk — eller rättare
socialdemokratisk — samhälls- och produktionsordning nämnvärt värde.
De ha icke vuxit fram ur den socialistiska demokratiens idékrets,
utan ha givits under trycket av bindande löften från regeringen och
ha enbart till syfte att verka lugnande genom att avspänna
arbetstagarens känsla av att sakna en produktiv funktion. Lagen är,
för att citera nyssnämnde författare, ’ ’tillskuren i den gamla andan
med arbetaren som konsument och arbetstagare allenast". Det är
socialpolitik, men ingen socialism. Från synpunkten av socialistisk
åskådning, vilken fattar den nutida utvecklingen som en
fortskridande omformning av den kapitalistiska hushållningen till en
socialistisk i syfte att stegra produktiviteten och därmed främja det
helas väl, är driftsrådsinstitutionen, sådan den tyska
driftsrådslagen ger den, icke tillfredsställande.
Driftsrådstankens verkliga kärna är icke en rättighetsavvägning,
utan i stället strävan att anvisa den arbetande den plats och roll i
produktionen, som tillkommer och tillhör honom, och pä det sättet
föra honom över frän negativ kritik till en roll av positivt och
ansvarsfuntat medintresse och medarbete. Förutsättningen för ett
förverkligande härav är, att denne arbetstagare, vars intresse hittills
varit inställt blott på ernående av högsta möjliga lön för en arbetstid,
som han söker få så avkortad, som relation till lön och levnadsstandard
tillåta, själv förvandlas till en ansvarsmedveten och för sitt arbete
intresserad deltagare i det produktiva arbetet. Löneförhöjningar
och arbetstidsförkortningar inom rationella gränser äro givetvis
vinster, vilkas värde från synpunkten av arbetarklassens frammarsch
ingen vill förneka. Men de ändra icke det minsta av det ekonomiska
livets grundkaraktär. Man måste nå fram till en ny anda inom
arbetet självt, i vilken den nu rådande idélösheten ersattes av det
intresse, som följer av medvetandet att äga en produktiv funktion.
Arbetstagaren skall, som Karl Bröger uttrycker det i ’Tom neuen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
