Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1922 - Hedén, Erik: Den stora skolreformen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
438
ERIK HEDEN
synnerlig förvåning ser man därför att kommissionen endast vill
föreskriva en svensk uppsats var tredje vecka i gymnasiets första
ring och blott en var fjärde i de båda övriga ringarne. Här möter
en av förslagets allra svagaste punkter. En svensk uppsats borde
skrivas varannan vecka i alla tre ringarne. Vidare måste tal- och
diskussionsövningar på allvar förekomma i praxis, ej blott (som på
min skoltid) i årsberättelserna. Att i samband med uppsatserna och
litteraturläsningen stil- och språkriktighetsfrågor böra diskuteras
har kommissionen riktigt framhållit.
Svensk litteraturhistoria och i samband därmed läsning av svensk
litteratur bör naturligtvis vara ett viktigt ämne på gymnasiet. Vid
sidan av läsningen å lärorummet böra lärjungarne uppmuntras —
eller kanske man i dessa svåra tider får lov att säga: tillhållas —
att i någon mån läsa svensk klassisk litteratur hemma. För de
begåvade lärjungar vilka böra bilda gymnasiets huvudstam, torde
dylik läsning, om den hålles inom måttliga gränser, rentav verka
vederkvickande. Kommissionen har dessutom föreslagit
litteraturstudium som ferieläsning, och måhända är detta den bästa
lösningen av det problem våra ovanligt långa ferier erbjuda.
Tilltalande hade det varit, om den svenska litteraturhistorien
kunnat utvidgas med allmän litteratur- och med konsthistoria. Men
därtill har gymnasiet icke utrymme. Dock synes det, som om man
där borde kunna finna plats för en kort översikt av dansk och
norsk litteraturhistoria. Den kunskap våra läroanstalter giva om
våra skandinaviska grannländers kultur och öden är sedan gammalt
jämmerligt liten. Läsning av dansk och norsk litteratur förekommer
ju redan nu, dock väl nästan enbart å lärorummet. Men dylik
litteratur lämpar sig mycket litet för läsning å lärorummet. Det är
nämligen både för lärare och lärjungar så svårt att uttala främst
danskan men även (i fråga om tonfallet) norskan ens något så när
rätt. Däremot böra även i detta fall lärjungarne uppmuntras till
hemläsning.
Kommissionen har även tänkt sig att på modersmålstimmarne
utländsk litteratur skulle läsas i översättning. Högst viktigt vore det
också att realstudenterna på detta sätt finge lära känna litet
klassisk litteratur (ej blott Homeros som kommissionen nämner utan
även något attiskt drama, någon sång av Vergilius och några
Hora-tianska oden). På latinlinjen kunde denna kurs minskas; i stället
borde man där fördjupa sin kunskap i den isländska litteraturen. Där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
