Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, dec. 1922 - Sköld, Hannes: Baltisk politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BALTISK POLITIK
465
I vart fall förefaller det, som om "den skandinaviska unionen"
knappast skulle vara benägen att låta spänna sig för en politik med
den innebörd, som här ovan skisserats. Och likväl, om man vill
se realpolitiskt på frågorna: kunna de baltiska folken tänkas inom en
avsevärd framtid föra en annan politik än som utlämnar Östersjön
till ententens kontroll och som frivilligt erbjuder sig som gendarm
mot de ännu ej ur smältdegeln utgångna staterna Tyskland och
Ryssland, inom vilka ännu säkerligen världen ej sett slutet på
överraskningar? Men fastän utan tvivel även de skandinaviska
staterna i sin utrikespolitik tvingas taga hänsyn till segerherrarna i
världskriget, så finns det väl dock knappast i Sverige åtminstone
någon enda politiskt tänkande medborgare, vilken utan vidare kan
gå med på ett baltiskt program sådant som Lubicz-Milosz ’s.
Men det är just det fatala: medan de svenska östersjökannstöparna
tro, att de svenska politiska intressena skulle kunna dominera
under ett politiskt samspel med de övriga Östersjöländerna, inbilla sig
dessa, att deras intressepolitik är något för Sverige (och
Skandinavien) ytterst acceptabelt. Här föreligger en intressekonflikt, som
beror på att Sveriges (och det övriga Skandinaviens)
självständighet är, om man så får uttrycka sig, av en större karathalt än de
nybildade staternas. Och denna intressekonflikt är möjlig att lösa
genom en utjämning antingen uppåt eller nedåt: antingen måste
Baltikums stater småningom intensifiera sin självständighet och
upphöra att stå i länsförhållande till ententen eller ock måste även
de Skandinaviska staterna nedsjunka till direkta vasaller under
denna maktkonstellation.
I själva verket torde den förra av dessa möjligheter inte kunna
inträda, förrän ententen blir upplöst. Att denna är på
upphällningen, som åtskilliga politiker tro, kan väl vara möjligt. Den
existerar dock tillsvidare i trots av alla inbördes slitningar. Och
man gör klokt i att inte dela björnens skinn, innan den är död.
Den litauiske statsmannens auktoritativa yttrande visar emellertid,
hur omöjligt det är för de Skandinaviska staterna (enkannerligen
då Sverige, som har mest att satsa och mest att förlora) att, så
länge maktfördelningen i Europa inte rubbats på ett eller annat sätt,
tänka på ett annat baltiskt förbund än det som ligger i den
inter-skandinaviska faktiska samverkan i utrikespolitiska frågor.
Det är för övrigt lärorikt att lägga märke till, hur alla de
ny-vordna staterna i den ena eller andra formen strävar att utvidga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
