Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, dec. 1922 - Sköld, Hannes: Baltisk politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BALTISK POLITIK
467
nas traditionella politik i Baltikum och sökt kontakt med de
autok-tona invånarna i landet, och i hans skrifter fälles ej få bittra ord
om de tyska annexionstruppernas och den tyska kolonialpolitikens
missgrepp.
Som man redan av broschyrtitlarna ser, behandlar han samma
fråga som Lubicz-Milosz, vars plan på Lettlands uppgående i
Litauen, inom parentes sagt, numera är fullständigt förlegad.
Lettland har för övrigt så mycket mindre skäl att avstå från sin
självständighet till grannens förmån, som det är Baltikums mest
utvecklade industriland. Riga ensamt har mer industri än alla de övriga
delarna av Baltikum sammantagna. Är 1908 var värdet av dess
totalproduktion 242 miljoner rubel, varav på Riga kommo ej mindre
än för 140 miljoner rubels värde.
Karakteristiskt är, att författaren redan i början av sin första
broschyr blankt avvisar Vit-Ryssland och Ukraina ur det tilltänkta
fostbrödralaget: de kunna på grund av sin lågtstående kultur "blott
anses som representanter för en lokal rysk separatism’’, säger han.
Vad kulturen beträffar, så stå dock knappt litauer och ester
åtminstone något vida högre än de nämnda områdenas befolkning, medan
den lettiska folkbildningen ju kanske är något lödigare. Däremot
är samhörigheten i språk och religion med storryssarna i och för sig
av avgörande betydelse.
Samma tankegång återfinna vi i Frauensteins andra utförligare
broschyr, där han ganska träffande liknar Ukrainas ställning till
Storryssland vid Kataloniens till Spanien: ’ ’I allmänhet är inte den
rysk-ukrainska motsättningen annat än den av olika
klimatförhållanden betingade, ofta hos skilda folk förekommande antagonismen
mellan nord och söder, som även i andra länder, exempelvis
Frankrike, Italien och Kina, träder klart i dagen och ibland föranleder
inbördes krig" (sid. 7).
Den egentliga anledningen till författarens avvisande hållning
mot Vit- och Lillryssland är dock troligen en annan. I ett läsvärt
kapitel "Var skulle ett blivande Rysslands administrativa gräns
gå?" utvecklar han på ett lyckligt sätt tanken om omöjligheten för
de baltiska staterna att idka något samgående med dem, redan
därför, att ett Stor-Ryssland i framtiden komme att anse sig ha
legitima anspråk på Ukraina och Vit-Ryssland, och dessas upptagande i
ett baltiskt förbund skulle således innebära en fara i stället för en
styrka. Ty på de egentliga baltiska staterna med deras så väsent-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
