Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, dec. 1922 - Öhlin, Pelle: Tre kampsånger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRE KAMPSÅNGER
483
sång" — den har i likhet med Marseljäsen fått byta namn. Från
.Montmartres höjder skållade den således först mera offentligt och
unisont, spreds sedan följande dagar i någon av Kommunens
tidningar. Första gång den sjöngs under ett verkligt högtidligt
ögonblick var den dag (den 26 mars 1871) då Kommunen proklamerades.
På Bastiljplatsen stod musiken och spelade Marseljäsen under röda
banér, och då denna var slut började massan spontant sjunga
"Uppbrottets sång", några av musikanterna försökte ackompanjera,
men i saknad av noter uppgavs försöket och sången sjöngs utan musik;
allt enligt meddelande av en av Kommunens många hävdatecknare.
Sångens första aera var, kan man säga, blixtlik. Den föddes med
Kommunen och gick med den i tystnadens grav för flera år. Sista
gången den i trotsigt övermod torde ha blivit sjungen under sin
första period, var, då några kvinnor, som visste att livet var slut,
vid muren på kyrkogården Père Lachaise togo upp sångens första
vers, vilket skall ha retat de fusiljerande Versaillestrupperna så,
att de svarat med Marseljäsen och under tonerna av den nedmejat
de sista kommunarderna. Efter Kommunens dödsdag den 27 maj
blir det tyst om sången, och man hör intet till den förrän i slutet
av 70-talet, då Peter Krapotkin kommit till Frankrike och en gång
förvånar sig över, att man vågar sjunga Marseljäsen — den var
just då upphöjd till nationalsång — men får till svar, att man
vågar med sånger av vida farligare karaktär. Så får man åter höra
"Uppbrottets sång" — den har sitt namn efter sin andemening och
sitt upptaktsord.
Från Frankrike kom sången till Belgien. Den sjöngs först
vid en av Internationalens kongresser i Belgien och blev med
ens de belgiska arbetarna så kär, att de betrakta den som sin.
I varje fall vilja de dela den med fransmännen, helst som
de lancerat dess nuvarande namn. Skalden, medlem av
Inter-nationalen, ville en gång förära proletariatets högsta församling en
sång. Han omredigerade då sin Uppbrottssång så, att den blev i
verklig mening internationell, och den fick genom belgarnas
mellan-kommande sitt nuvarande namn " Internari onalen", enär den
kreerades först av Internationalens kongress. Det var ävenledes i
Belgien Menander hörde den först. Den översattes sedan efter
några år till engelska. Förtjänsten av initiativet därtill är att
tillskriva Karl Marx’ dotter Eleonor. I fransk och engelsk text
var den under flera år förnämligast en sång för Internationalens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
