Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, dec. 1922 - Braunthal, Julius: Bolsjevismens imperialism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOLSJEVISMENS IMPEMALISM
498
Moskva de ryska truppernas delaktighet i sovjetiseringen av
Georgien. I mars 1922 visade Trotsky däremot i den nämnda boken all
öppenhet. Han förklarar med den för honom egna cynismen, att
"sovjetomstörtningen i Georgien utan tvivel genomfördes under
aktiv medverkan av den röda armén... Vi ha ingen anledning att
hålla sovjetarméns betydelse för händelserna i Kaukasien hemlig
eller att förringa den..." Det var alltså en "sovjetsomstörtning",
som hade ägt rum i Georgien, och den ryska regeringen hade funnit
det som sin enkla och självklara plikt att understödja den. Denna
ryska regering, som under tre års tid hade kämpat mot de
imperialistiska västmakternas brottsliga interventionspolitik, och som hade
riktat sina upprop och uppfordringar till arbetarklassen i hela
världen att protestera mot denna politik -och stödja Ryssland i
kampen emot den, denna regering tog nu den tvivelaktiga
interventionsrätten i anspråk för sitt eget vidkommande. "Interventionsrätten"
— vilken rätt? Den "revolutionära" rätten! Denna uppfattning
formulerar Trotsky sålunda: "Erkännandet från en arbetarstats
sida av självbestämningsrätten är samtidigt ett erkännande därav,
att det revolutionära våldet icke är någon allsmäktigt historisk
faktor. ’’ Denna något dunkla förkunnelse, som ju synes avse att hävda
att bolsjevikregeringens "revolutionära våld" är absolut och
allsmäktigt, och att intet erkännande som kan komma i strid med denna
helighets krav kan tolereras, utlägger Trotsky sålunda:
"Sovjetregeringen har icke för avsikt att i stället för revolutionära strävanden
i andra länder sätta sin väpnade makt... Det betyder icke, att de
revolutionära ansträngningarna från det arbetande folket i Georgien
icke skulle kunna finna väpnat stöd utifrån. Det är endast nödvändigt,
att detta stöd kommer i ett ögonblick, då behov av detsamma
föreligger förberett av den föregående utvecklingen och påkallat i det
revolutionära avantgardes medvetande, som äger flertalets sympatier
av det arbetande folket." Det är vidare, tillägger han, "den
revolutionära strategiens fråga och icke den formella demokratiska
ritualens" — sålunda exempelvis fördrag och befolkningens i
nationalförsamlingen tolkade vilja. Därför gör han sig heller ingen möda
att försöka bevisa eventuella fördragsbrytningar från den georgiska
regeringens sida. Han omnämner överhuvud taget knappt fördraget
i boken. Desto utförligare skildrar han däremot på ett underbart
sätt påstådda våldsdåd från den georgiska regeringens sida under
tiden före det rysk-georgiska fördragets avslutande. Han andrager
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
