Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, dec. 1922 - Langenfelt, Gösta: Det evigt mänskliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och störa studentens angelägna göromål som i en kedja släppa och
taga vid. Théassembléerna äro vida intressantare. Förr samlades
man vid en kopp té och pratade otvunget och odlade sina seder.
Men snart nog kom ungdomen dit, och "wåre Socrater flydde". Man
dansade och spelade. Hr Spectator medger emellertid, att det
näppeligen finns något nöje, som så uppfriskar ett nedtryckt sinne och
iordningsätter vår kropp som dans, men den skall hållas helig, menar
han. "All Luxe i dans är allestädes oförlåtlig, men aldramäst wid
et Lärosäte, från hwilket alla förströelser böra wara landtförwiste."
Jaja, vad säga våra dagars studenter härom? Och orsaken till hans
stora vrede är, att han fruktar, att tanken på nöjena skall så
upptaga ynglingens tankar, att ingen tid för studier blir övrig. Detta
leder till "dårskaper af alla Genera och Species".
Om vi nu påminna oss, att dåtidens dans var den oss påfallande
stela menuetten eller den något skälmskare, men dock i turer
bestämda gavotten, måste vi tillstå, att det är icke så mycket dansens
karaktär som själva dansen, som chockerar vår sagesman. Vad
skulle han ha sagt, om han sett våra dagars foxtrot, shimmy eller
boston? De skulle nog för honom varit "ren ursinnighet", som han
karakteriserar slädpartierna. Dessa skildras mycket förföriskt så:
"På utsatt time stiger en Venus i sin snäcka, och köres af en 14,
15 eller 16-årig Adonis, som näppeligen förr haft tömmar i händer.
En liten nyck af wåre annars så sedige åkarhästar kan förstöra hela
dagens glädje. Ungdomshettan i blodet hindrar icke wårt climat
at werka på wår Körswäns ännu icke stadgade lemmar. Utkyld av
14 graders köld hastar han i 18 graders wärma, fjollar litet med sin
sköna, blifwer omklädd, dinerar i hast och dansar. Hela hans själ
är intagen af det sinnliga, som omgifwer honom (!), och icke et
ögnablick är ledigt för en alfwarsam betraktelse (!)." Och så bär
det av hem igen, och man överenskommer om nästa galna eskapad.
Teatern odlas flitigt, studenterna spela själva, och här se vi väl
den upsaliensiska spextraditionen. Han veklagar, att här vid
universitetet danades dock fordom "wåre Oxenstjernor för Cabinettet,
wåre Wachtmeistrar och Ehrenswärdar för Flottorne eller wåre
Wranglar och Thorstenssöner för Walplatsarne". Nu spelas det
spex, o herre jemini!
Till slut framställer han en journal över förströelserna under 14
dagar i februari nådens år 1792:
"d. 7 Theaterdag, d. 8 Thée-Assemblée, d. 9 Stads-Assemblée, d. 10
Läsdag, d. 11 Thée-Assemblée, d. 12 Stads-Assemblée, d. 13 Läsdag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
