Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1923 - Exsul: Finländsk Politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINLÄNDSK POLITIK
5
kunna hålla stånd mot en mångdubbelt manstarkare reguljär armé.
Denna överskattning av de egna krafterna kom snart nog att
genomsyra de borgerligas stora flertal. Den hämtade ytterligare näring
ur de vinster det diplomatiska hasardspelet inbragte. Och i
synnerhet kom Sveriges fredlighet i Ålandsfrågan det finländska
övermodet att rinna över. I finländska ögon tedde sig svenska folket
ej olikt en goddagspilt som vräker sig i soffhörnet och ej tänker
på annat än att utan ansträngning beröva sina idoga och
handlingskraftiga grannar frukterna av deras mödor. På det
socialist-styrda, ängsligt fredsvänliga Sverige kunde man ej undgå att se
med misstrogen ringaktning, och mången kunde utan tvekan
framkasta den kacka frågan, ’ ’om det är Finland eller om det är Sverige,
som har bättre betingelser att stöda den lugna utvecklingen i
norden?> (A. Cederholm i Huvudstadsbladet den 11—6—1920).
Som känt är, önskade general Mannerheim inte att vare sig
Sverige eller Tyskland skulle ingripa i inbördeskriget. Detta hindrade
dock inte att Sveriges neutralitet vållade uppriktig besvikelse i de
vitas läger. .Det kan man finna begripligt, men svårare är det att
fatta hur den legenden har kunnat sprida sig, att det borgerliga
Sverige lämnade det vita Finland så gott som alldeles i sticket, och att
hjälpen från Sverige var nära nog värdelös. I själva verket blev
den svenska insatsen i inbördeskriget av hart när avgörande
betydelse. Det börjar man numera också att inse på sina håll; så skrev
aktivisternas språkrör, veckotidskriften Suunta, för knappt ett år
sedan: ’ ’När vi togo upp den kampen, hade vi ett ofantligt gagn av
det storslagna bistånd som från det neutrala Sverige gåvos oss.
Därifrån fingo vi befäl, manskap och vapen och förnödenheter av
mångahanda slag." Men den allmänna åsikten i det borgerliga Finland är
fortfarande den, att Sverige endast har suttit och skurit pipor i vassen.
Denna det unga Finlands övermodiga självtillit måste man städse
hålla i minnet för att kunna rätt förstå de finländska spörsmålen.
Den har dessvärre duperat många här hemma och ingivit dem en
alldeles oriktig föreställning om den nya republikens maktmedel och
inre styrka. Det finns ju skam till sägandes svenska politiker, som
ha velat göra gällande att Finlands krigsmakt tillfullo kan mäta
sig med eller kanske till och med är överlägsen Sveriges — en tanke
som ej kan undgå att hos den aldrig så litet invigde väcka ett
outsläckligt löje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
