Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1923 - Exsul: Finländsk Politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
EXSUL
Först när denna finländska självöver skattning har givit med sig,
kan det på allvar bli tal om någon politisk samverkan mellan
Sverige och Finland. I själva verket saknas det ej tecken som tyder
på att opinionen på andra sidan Bottniska viken börjar nyktra till.
Man börjar få klart för sig att Sveriges bistånd och stöd är
oumbärligt för Finlands framtida trygghet. För att göra oss reda för
hur man omsider har vaknat till denna insikt, måste vi kasta en blick
på den finländska utrikespolitikens vindskiften.
Det är allmänt bekant att den finländska staten under det första
året av sin självständiga tillvaro gick helt och hållet i Tysklands
ledband. Under inbördeskriget inkallade Svinhuvudska regeringen
— mot Mannerheims vilja — tyska trupper i landet. Efter
inbördeskrigets slut avslöts en handelstraktat, som praktiskt taget gick
ut på att göra Finland till en tysk koloni. Den stympade lantdagen
valde i strid mot folkmeningen en tysk prins till konung. Men ej
nog med detta: den Deutsehland-uber-alles-politik, som
förkroppsligades av dåvarande sändebudet i Berlin, professor Edvard Hjelt,
hade så när fört Finland ut i öppet krig med västmakterna, i
världskrigets tolfte timma. Sommaren 1918 fördes i Berlin
underhandlingar mellan Finland och Tyskland om en gemensam aktion mot
England och Frankrike på Murmanfronten. Dessa förhandlingar
avsågo, efter vad som uppgives av märket Scriptor i Helsingin
Sanomat (30—4—1922) "att utgöra begynnelsen och fröt till ett nytt
under tysk ledning stående förbund, vars spets skulle ha riktat sig
mot snart sagt hela den övriga världen".
>Vilken roll man tilltänkte Finland i detta förbund framgår med
all tydlighet ur broschyren Die nordische Brucke, av B. Norrländer
och S. Sario (Stuttgart 1917). I sagda skrift, ett praktblomster av
"planetarisk" pangermanism, upprullas bilden av ett tyskt
Östersjö-annex, som skall omfatta Baltikum, Ålandsöarna, Finland,
Petrograds län, ryska Karelen och Kolahalvön: ’ ’Samma geopolitiska
nödvändighet, som drar oss mot sydöst över Balkanländerna och
Dardanellerna till Mindre Asien och Mesopotamien, driver oss i norr över
Östersjöprovinserna och Finland till Vita havet och Norra ishavets
kust." — Den ene av dessa bägge skribenter, Sario, återfinna vi
år 1918 som minister i Svinhuvuds regering!
Till all lycka för Finland kommo dessa planer aldrig till utförande.
En privatambassadör som hade blivit utskickad av agrarpartiet för
att avråda konung Friedrich-Väinö från att ta sitt rike i besittning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
