Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1923 - Exsul: Finländsk Politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINLÄNDSK POLITIK
15
blemet ges i en fängslande uppsats av K. Rob. V. Wikman i sista
årgången av Det Nya Sverige.
En andra grupp rekryteras dels ur småfolket i de tvåspråkiga
städerna, dels ur äldre årsklasser av de bildade i den mån de ha
förblivit opåverkade av den svensk-nationella väckelsen. De kunna
korteligen betecknas som svensktalande finnar.
En tredje grupp åter består av dem som ej räkna någon närmare
samhörighet vare sig med det finska Finland eller med Sverige.
För dem utgör svensk-finländarna en särskild, självständig
skandinavisk nationalitet, som bör vara sig selv nok, så långt sig göra låter.
Som prov på hur vitt den nationella självhävdelsen stundom drives
på det hållet, kan man anföra ett uttalande av märket Lucas (M.
Hanemann) i Dagens Press (31—10—1921) : "Förr kom Sveriges
rika litterära alstring också oss tillgodo. Det var naturligtvis inte
detsamma ur nationell synpunkt att så att säga andligen leva på
Sveriges bekostnad, som om vi hade kunnat lita till oss själva. Men
å andra sidan hade vårt språk en gång varit så stort, att vi icke
behövde blygas för att ha blivit tagande från att ha varit givande.’’
— Sådant får inte fördärvas med kommentarier!
Denna riktning har så att säga fått sitt vetenskapligt utformade
program i professor T. Karstens skrift "Varifrån har Finlands
svensk-talande befolkning kommit !" Enligt Karsten äro Finlands
svensk-talande innebyggare till största delen avkomlingar av en
germansk, icke-skandinavisk befolkning, som har varit bofast i Finland
sedan stenåldern, en befolkning som var identisk med de hos
medeltida författare omnämnda kvänema, men som sedermera, när
Sverige började lägga under sig Finland, "på grund av den enhetlighet,
som ännu under vikingatiden kännetecknade det i Norden talande
germanska språket, ej undgingo att i nationellt hänseende förväxlas
med de från Sverige komna erövrarna".
Vi skola här inte granska prof. Karstens historiska teser; vad som
närmast kommer oss vid är de slutsatser han drar beträffande de
nutida nationalitetsförhållandena. Vad han yttrar därom är värt
allt beaktande:
’ ’Likställandet av det svenska Finlands och Sveriges nationaliteter
ligger vid ytlig betraktelse visserligen nära tillhands och har sin
yttersta grund i språkets kända starka makt över tanken––––––.
Men om uttrycket ’nationalitet’ även hos oss får beteckna vad det
faktiskt betecknar: folklig (nationell) egenart, blir slutsatsen givet-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
