Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1923 - Exsul: Finländsk Politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
EXSUL
vis falsk.–––––––Sverige är vår äldre germanska odlings vagga,
vårt moderland ur kulturens synpunkt, alltså även för det
finsktalande Finland. Detta kulturarv skola vi pietetsfullt vårda–––-.
Men i gengäld kräva vi jämbördigt medlemskap bland Nordens
nationaliteter och grunda det kravet ej blott på den geografiska
särställning vi alltid intagit i den germanska Norden, utan hela vår
historiska utveckling med dess egenartade svensk-finländska
kulturform. –––––-I fråga om oss är den allsvenska tanken alltför
’ensidig och ägnad att bortgrumla begreppen. Eller är det väl en
rimlig historisk mening i det rikssvenska uppslaget att vi östgermaner
med uråldrig hemortsrätt på Finlands jord skola i en tid av den
mäktigaste nationella självhävdelse världshistorien skådat, av fri
vilja uppgå i den stora svärmen av rikssvenska nybyggare runt
jorden V
Vi ha dröjt nog så länge vid den Karstenska broschyren. Det
har sin grund i att denna programskrift, som aldrig har varit
tillgänglig i bokhandeln, synes vara ägnad att ge svenska allmänheten
en inblick i den tankevärld som låg bakom det svenska Finlands
officiella hållning i Ålandsfrågan.
Vilket främmande land Sverige är för många svensk-finländare,
därpå må ett belysande exempel anföras. Det är hämtat ur ett
"Uttalande till riksdagsvalen" av professor R. Witting, i
Tjänstemännens tidskrift 1922:
"Ett förbund med Sverige vore en försäkring. Det är tydligt
att vi ej få det i dag. Det svenska officiella disintresset för
russi-ficeringen, den officiella kylan under frihetskriget och så för att
’två ting ej utan det tredje’, Ålandsfrågan äro en så lång och
invand linje, att den knappast strax brytes, om ock en fortsättning
med angrepp i läglig stund, som mången här fruktar, dock, då ju
Sverige ser vår reella intressegemenskap, må få nämnas ett tomt
spöke.’’
Den värsta stötestenen för det finska rikets framtid ligger i det
bittra hat och den oläkliga klyvning av hela samhällskroppen, som
inbördeskriget åvägabragte. De segrande vita, som resa otaliga
minnesvårdar över ett sorgespel som hellre borde snarast möjligt
glömmas än för all framtid hugfästas, tro sig kunna med väpnad hand
mura igen klyftan, som skiljer folkets bägge hälfter åt. Det
olyckliga Finland kan säga med Macbeth:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
