Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1923 - —m: Kristiania—Moskva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTIANIA—MOSKVA
53
de nya teserna om tredje internationalens organisation, varigenom
centraliseringsprincipen drevs fullständigt in absurdum. Besluten innebära Övergång
från en internationell organisation till ett internationellt parti. De nationella
partierna bli i realiteten upphävda och deras bestämmanderätt även i rent inre
spörsmål försvinner. Ett par uttalanden belyser, vart man vill komma.
Ordföranden i den kongresskommission, som förberedde detta ärende, tysken
Eber-lein, sade på kongressen: "Självstyrelsen skall fullständigt utrotas ur den
kommunistiska internationalen.’y Sinovjev fastslog vid debattens avslutning: "Den
kommunistiska internationalen är nu för första gången ett verkligt världsparti.’’’
Och en annan pamp, tysken Ernst Meyer, meddelade i den officiella
Internationella Presskorrespondenz: "Den kommunistiska internationalens
exekutivkommitté skall i framtiden arbeta som ett världspartis centralkommitté och kan
icke vara rent federalistiskt sammansatt."
Att allt detta skulle smaka surt för Tranmæl och hans under åratal
predikade federalism förstår man. Det betydde ju att det väsentliga av hans
livsverk i ett slag ströks ut. Han vrenskades, han röt, han — sprack! Men den
historien kommer längre fram.
Kronan på Moskvas hejdlösa oförskämdhet emot Kristiania blev valet av
norsk ledamot av exekutivkommittén. Partiets centralstyrelse hade till ledamot
föreslagit sin meningsfrände Haakon Meyer. Denne var också oförhindrad att
flytta till Moskva, vilket kräves av dylika fina befattningshavare. Exekutiven
ville emellertid ha en minoritetsman och valde Scheflo, trots att denne tillföljd
av sitt mandat i stortinget icke kan bo i Moskva. Kongressens beslut fattades
emot de röster majoriteten av den norslca delegationen förfogade över. En
utmaning utan like, som fick ett ännu mera markerat utseende på grund av det
som försiggick på kongressen vid valet. Oscar Torp föredrog centralstyrets
förslag och talade för det. Han fick ett synnerligen typiskt svar av
valkommitténs ordförande, bulgaren Kolarov. Denne förklarade: "Det är oriktigt att
önska att varje partis vilja, varje enskild delegations önskningar skall bliva
föremål för kongressens hänsynstagande. Det handlar här icke om den norska
partimajoritetens åskådning och orientering, det är nämligen icke fråga om att
välja en medlem av det norska partiets centralstyrelse. Här är det fråga om
att välja en medlem av internationalens exekutiv och följaktligen gäller det
att härvidlag vara på det klara med den kommunistiska internationalens
orientering och taktik. Det gör Scheflo och därför är det vår plikt att välja honom.’’
Här sutto alltså "kamraterna" från Java, Korea och Mexico och bestämde,
vem som skulle representera Norge i exekutivkommittén, emot det norska partiets
klart uttryckta vilja! För vanlig anständighet förefaller det naturligt att den
som skall representeras utser representanten. Här är det tvärtom. Och det
märkligaste är, att till och med detta tåles!
Moskvabesluten uppkallade Tranmæl och hans anhängare till våldsamma
protester. Den 21 december tager Social-Demokraten bladet från munnen och säger
sitt hjärtas mening på ett språk som icke kunde missuppfattas. Exekutiven
fick veta, att centralstyret helst önskade att själv sköta sitt parti. Därefter
bröt debatten ut med den största våldsamhet. Social-Demokraten var under
tvenne veckors tid fylld av polemiska artiklar från bägge sidor. Och ju mev
mm diskuterade, desto djupare syntes differenserna bli.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
