Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1923 - —m: Kristiania—Moskva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
KRISTIANIA—MOSKVA
Närmaste anledningen till att Social-Demokraten så oförbehållsamt vågade
säga ifrån var, att partiets centralstyre på sammanträden den 15, 17 och 20
december fattat ett beslut som i tämligen skarp form underströk de mot Moskva
fronderandes mening. I detta beslut hette bl. a.:
Centralstyret kan med hänsyn till det förtroliga förhållandet och samarbetet
inom partiet, ävensom förhållandet till fackorganisationen, icke godkänna de
krav, som av fjärde världskongressen ställas på Det norske arbeiderparti såsom
sektion av kommunistiska internationalen.
Detta gäller beslutet om övergången från en internationell sammanslutning av
nationella partier till ett enda världsparti, vari de nationella partierna direkt
underordnas exekutivkommittén och de nationella partiernas självstyrelse helt
upphäves eller blir till en fiktion.
Vidare gäller detta de beslut, som innebära, att fackföreningarna i realiteten
skola underordnas partiet och tredje internationalen.
Vad vidare besluten i den norska frågan angår är det belysande, att
internationalen enbart hållit sig till ensidiga informationer från partioppositionens
sida.
Som följd av den nya situationen vid de på internationalen antagna besluten
utgår Centralstyrelsens majoritet från att partiet icke längre
organisationsmäs-sigt kan bli kvarstående inom internationalen.
Detta beslut dikterades av centralstyrets majoritet, som bestod av Tranmæl,
Chr. H. Knudsen, Ole O. Lian, Alfred Madsen, Knut Eng och fröken
Thorleif-sen. En minoritet bestående av Emil Stäng, Olav Scheflo och Halvard Olsen
spjärnade emot. Minoriteten avgav till protokollet en förklaring, vari det hette:
Det norske arbeiderparti av 1918—1921 står nu inför en skiljeväg. I de
viktiga frågor som föreligga är det oförsvarligt, att redan på förhand fatta beslut,
innan centralstyrelsen tagit ståndpunkt till de olika punkterna i resolutionen
och innan exekutivkommitténs brev ännu anlänt eller innan man genom en
kommittébehandling sökt sammanföra till enighet och försoning. Det framgår
av majoritetens förslag, att stor oklarhet råder om de föreliggande frågorna.
Vi känna igen majoritetens missuppfattningar vid bedömandet av den
kommunistiska internationalen från striden om teserna. Då det lyckats kongressen
att ordna en rad andra partitvister vill den norska centralstyrelset nu bryta
med internationalen och därmed vårt partis politik under de senaste fyra åren.
Om detta antages kommer vårt parti i alldeles samma ställning som det
italienska partiet 1920. De olyckor som blev en direkt följd av det italienska
partiets brott med internationalen bör vara oss till varning och lärdom.
Majoritetens text utlades nu dag efter dag i Social-Demokraten. Av särskilt
intresse är en ledande artikel i tidningen den 27 december, där minoriteten och
internationalen anklagades för ref ormism. De ryska kommunisternas verksamhet
fick en helt annan uppfattning än förut av artikelförfattaren (hr Tranmæl).
Han skriver:
De ryska kommunisterna ha förmått behålla makten. Det arbete som’ de
utfört är i och för sig imponerande. Men uppgiften har klickat på det
ekonomiska området, som är det väsentliga och grundläggande. Förhållandena ha
varit svåra i Ryssland. Det skall erkännas. Men något mera hade man likväl
väntat, när det gäller den ekonomiska politiken. Därvidlag är det från
kommunistisk synpunkt ett steg tillbaka i stället för framgång.
Frågan är då om icke metoderna äro felaktiga. Om icke den starka
centra-lisationen av all makt i ett förhållandevis litet politiskt parti är ett missgrepp.
En dylik samling av makten har så lätt att kväva det spirande och nyskapande,
särskilt i det ekonomiska livet, och giver lätt plats för en ny byråkrati.
Den opportunistiska politik, som tillråds eller tolereras, enhetsfrontsparollen i
förbindelse med frågan om arbetareregering, äro typiska utslag av den nya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
