Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1923 - Ströbel, Heinrich: Ruhrockupationen och den tyska socialdemokratin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
HEINEICH STBÖBfiL
nisterna att finna en formell hållpunkt för sitt krav på
"produktiva panter". En del av den tyska socialdemokratin hyser
dessutom övertygelsen, att den tyska regeringen ej heller i övrigt bevisat
den nödiga omsikten. Den borde sålunda, i stället för att i sista
minuten före Pariskonferensens strandande göra ett
reparationsanbud, redan tidigare hava gjort klara och bestämda anbud för att
visa världen och i synnerhet Frankrikes folk sin goda vilja och
därigenom korsa Poincarés planer.
Men hur kritisk en del av den tyska socialdemokratin än står
gentemot regeringen Cunos politik — i det obetingade fördömandet av
det franska ockupationsäventyret är den fullkomligt enhällig. Det
finns icke en tysk socialdemokrat, som icke håller besättandet av
Ruhrområdet för en lika dåraktig som brutal våldsakt. Genom vilka
juridiska spetsfundigheter man än vill försöka konstruera en formell
rätt till förnyad användning av sanktioner: denna de franska
truppernas inmarsch i Tysklands industriellt viktigaste område är en
förnyad appell till det nakna militära våldet, som slår varje
samförstånds- och fördragspolitik i ansiktet, måste framkalla våldsam
förbittring och ånyo bringa de nationalistiska instinkterna i
glödning.
Denna förkastlighet och vanvettighet hos det franska dådet ses ej
heller i mildare dager av de tyska socialister, som göra den nödiga
skillnaden mellan de franska imperialisternas motiv och Frankrikes
breda folklager. Även bortsett från de franska socialisterna, som
— med den ringa styrka de efter alla ödesdigra splittringsfejder
besitta — kraftigt bekämpat Ruhrockupationen, finns det i
Frankrike säkerligen vida kretsar, som äro motståndare till varje
erövrings-och våldspolitik. Dessa kretsar betrakta Ruhrockupationen såsom
ett högst farligt och förtvivlat medel, men i alla fall såsom ett medel
att förmå Tyskland till ett bestämt uppfyllande av sina
reparationsskyldigheter. De tro sig lia rätt att förvänta ett maximum av
reparationsprestationer från Tyskland, emedan Frankrikes finanser
genom kriget och återställelsen av de förstörda områdena blivit ännu
mera ruinerade än Tysklands. Dessa fransmäns uppfattning, vilka
ingalunda äro att betrakta såsom imperialister och annexionister,
utvecklades nyligen av den franske nationalekonomen och
kooperatören Charles Gide i en artikel i ’ ’Deutseh-Französische
Wirtschafts-korrespondenz". Efter Gides framställning har Frankrike redan
en skuldbelastning om 360 miljarder francs, för vilka det — utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
