Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1923 - Ströbel, Heinrich: Ruhrockupationen och den tyska socialdemokratin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RUHROCKUPATIONEN OCH BEN TYSKA SOCIALDEMOKRATIN 99
medräkning av förfallna räntor på lån från England och Amerika —
måste betala 15 miljarder francs i räntor. Dessa 15 miljarder
pappersfrancs representera fem miljarder guldfrancs, representera
sålunda faktiskt en oerhörd belastning av Frankrike, medan den tyska
skulden från kriget och efter kriget tillfölje markens fall krympt
samman till en obetydlighet. Professor Gide slöt sin framställning
med orden: ’ ’Dessa påpekningar räcka för att visa, hur orättvist det
påståendet är, att Frankrikes penningfordringar icke ha något annat
syfte än att göra Frankrike rikt och ruinera Tyskland. I
verkligheten ha de intet annat syfte än att förebygga Frankrikes ruin.’’
Just de tyska socialister, som hålla det blotta dundrandet mot
den franska imperialismen för en oklokhet och hysa full förståelse för
Frankrikes ekonomiska svårigheter, betrakta det franska försöket att
med bajonetternas hjälp sätta sig i besittning av "panter",
finansiella och politiska garantier, såsom en förbrytelse. Om Frankrike
hade känslan att vara bedraget och överlistat av Tyskland skulle
politiskt förstånd hava bjudit, att det bragte saken till lösning i full
offentlighet inför ett internationellt forum. Det hade ju haft alla
möjligheter att bevisa sitt eget nödläge och vederlägga de föregivet
falska framställningarna av Tysklands ekonomiska läge och
prestationsförmåga. Hade Frankrike förmått hävda sin sak med
övertygande argument, skulle det icke blott hava tillvunnit sig de andra
staternas sympatier, utan även framdrivit en stark rörelse i
Tyskland för en mera energisk uppfyllelsepolitik. Genom att gripa till
militära våldsmetoder nåddes den rakt motsatta effekten.
Då Poincaré beslöt sig för inmarschen i Ruhrområdet, gjorde han
en felbedömning rörande den situation, som ett sådant steg måste
framkalla. Enligt den gula bok, som franska regeringen i slutet av
februari lät utdela i parlamentet, trodde sig Poincaré kunna
använda ockupationen såsom påtryckningsmedel vid
reparationsförhandlingarna. Skulle detta medel icke förslå, så skulle Frankrike
på egen hand driva den ekonomiska verksamheten i det besatta
området. Båda förväntningarna ha visat sig bedrägliga.
Ockupationen har på ett förut okänt sätt uppeggat de vidaste folklagers
motstånd, och förväntningarna på att kunna frampressa kol med
bajonetterna ha slagit alldeles fel. Trots att Frankrike sänt fyra gånger
så mycket trupper till Ruhr, som det ursprungligen avsåg — på
tyskt håll skattar man trupperna till 200,000 man —, så har det
hittills icke lyckats att bryta befolkningens passiva motstånd. Kost-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
