Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1923 - Händelser och spörsmål - Reflektioner kring dagsläget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
115
I övrigt äro samtliga de svenska produktionsgrenar, som producera
konsumtionsartiklar, faktiskt i ganska normal verksamhet; för de övriga går det ju
långsammare, men uppgången är tydlig. Exporten av järnmalm har under flera
månader överstigit siffrorna för motsvarande månader 1913, exporten av
pappersmassa har även sedan augusti i fjol med omkring hälften överskridit
mängderna från 1913; något liknande, ehuru med lägre överskottssiffror, gäller
träexporten i allmänhet. För tackjärn och dylikt är däremot marknaden alltjämt
dålig. Även priserna på trävaror för export äro tillfredsställande och ligga
mer än 50 procent över 1913 års. Denna uppgång i trävaruindustrin är
särskilt att observera, emedan uppåtgående konjunkturer i Sverige just pläga
inledas med en förbättrad avsättning av de speciella exportvarorna. Ser man
på importsidan, finner man att siffrorna för stenkol alltmera närma sig
förkrigstidens, vilket icke kan betyda annat än att den industriella
kolanvändningen börjar närma sig det normala. Samma gäller för en sådan råvara som
bomull, som importeras i större kvantiteter än före kriget, och även
mineraloljor. Det är sålunda odisputabelt, att i stort sett är krisen överkommen, och
den arbetslöshet, som alltjämt finnes, är av en väsentligen annan art än att den
skulle hava i någon som helst mån avhjälpts genom konstlat liv åt en eller
annan icke bärkraftig verksamhet. Den verkliga kärnan i det svenska
arbetslöshetsproblemet — redan förut antydd i denna tidskrift — är emellertid
föremål för belysning i en annan uppsats i detta häfte och skall därför här icke
närmare beröras.
I själva verket har den svenska exporten haft en sådan livaktighet, att
riksbanken haft synnerlig möda och måst göra uppköp av dollarvalutor upp till
ett hundratal miljoner kronor för att hindra dollarkursen att sjunka under pari.
Det är mången gång ett gynnsamt förhållande, att minnet i politiska
angelägenheter, i synnerhet om de ligga något vid sidan om de stora populära
all-farvägarna, är så kort som det är. Ty om det icke vore så, skulle väl både
riksdagen och allmänheten hava åtskilligt att säga herrar bankofullmäktige
i fråga om deras penningpolitiska förutsägelsekonst. För ett par år sedan
var det omöjligt att återupptaga guldmyntfoten, emedan den vid pari stående
dollarkursen icke vore en naturlig kurs utan framkallad av elaka makter. Vid
fjolårets riksdag var det omöjligt, emedan vi skulle bliva bundna vid den
amerikanska prisnivån, vilket vore fördärvligt. Dessutom Skulle i båda fallen hava
riskerats, att guldkassan försvunne genom mystiska krafters spel. Nu har
dollarkursen stått vid pari i två år, och den har på sistone visat så kraftig tendens
att sjunka, att riksbanken — precis som den på sin tid gjorde med tyska mark,
vilket kostade den 90 miljoner kr. i förluster! — måst köpa stora kvantiteter
dollars för att hålla den uppe. Men alltjämt är det riskabelt att återinföra
guldmyntfoten — vilket motiveras bl. a. med dollarköpen! Som om icke
sådana köp kunna göras precis lika bra vid guldmyntfot, och som om det icke
vore ett faktum, att varken guldimport eller guldexport kommer i fråga, så
länge riksbanken håller kursen inom guldpunkterna! Om vi hade haft
guldmyntfot i de två sista åren, skulle guldkassan hava varit precis lika orubbad
som nu och växelkurserna precis desamma som nu, därest riksbanken i övrigt
följt samma grundsatser. Men det är visst något mystiskt med bankaffärer,
som förhindrar riksdagsmännen att i fråga om dem använda sitt sunda för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
