Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1923 - Händelser och spörsmål - Reflektioner kring dagsläget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116 .
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
nnft, för att i stället följa ’Me profeter, som för dem tyda bankens
mysterier?’, som en gammal bankofullmäktig från 1820-talet en gång uttryckte
sig. I själva verket skulle den situation, som förelegat i fråga om
dollarkursen, hava motiverat en diskontosänkning i Sverige, precis som den
motiverat en diskontohöjning med en halv procent i vissa Förenta
Staternas Federal Reserve Banks. Men här spelar in ett förhållande, som
statsmakterna måhända borde taga till prövning, nämligen att .
affärsbankerna genom sina höga inlåningsräntor väsentligen överstigande
utlåningsräntorna utöva den begränsningsfunktion för kapitalanvändningen, som
det egentligen är riksbankens uppgift att med sitt diskonto utöva. De
kunna detta tack vare det faktiska monopol på kapitalmarknaden, ostört
av inbördes konkurrens, som bankkoncentrationer och statsmakternas
banklagstiftning lett till och som icke uppväges av någon motsvarande aktion av
riksbanken. Den lätthet på penningmarknaden, som alltid kommer till synes efter
en kris, och som genom en låg räntefot blir ett medel för den nya uppgången,
är i det nuvarande läget i Sverige till stor del skenbar, därigenom att
riksbanken med sin politiska ledning icke är i stånd att hålla stången
affärsbankerna med ekonomisk ledning. Sä som det nu är, erhålla spararna låg ränta
på sina medel, och bankerna kunna om de vilja likaledes erhålla penningar till
låg ränta i riksbanken. Men bankerna föredraga att vara restriktiva vid
utlåningen och tillskansa sig en oblyg mellanavgift för att därmed i förbigående
sanera sina egna affärer, hellre än att lägga det officiella diskontot till grund,
giva spararna vad dem med det faktiska läget tillkommer, anstränga
riksbanken precis så långt som dess diskonto betingar och därigenom visa, att
riksbankens diskontopolitik icke är ett korrekt uttryck för läget och icke skulle
kunna hållas, såvida icke affärsbankerna skötte den faktiska
begränsningspolitiken föi- kapitalmarknaden.
Det ovan nämnda förhållandet, att vissa Federal Reserve Banks i Förenta
Staterna beslutat en diskontohöjning med en halv procent, är däremot ett exempel
på vad en centralbanksledning förmår om den mera lägger an på att hålla sin
ställning gentemot banksystemet än gentemot en riksdag, och det är dessutom
i och för sig signifikativt för de ekonomiska utsikterna. Såsom klarsynta
bedömare redan för länge sedan sagt, bleve det på längden omöjligt för de
amerikanska Federal Reserve Banks att hindra det starka tillflöde av guld,
som de under senaste ären fått, att leda till en prisstegring, därest de drevc
sin räntepolitik efter vanliga guldkassepolitiska hänsyn. Denna prisstegring har
också under de senaste månaderna sakta smugit sig fram, och i själva verket
karakteriserades läget i slutet av februari av alla tecken på en ’ ’boom ’’, en
högkonjunktur. Dollarkursens fall är blott uttrycket härför. Men Federal
Reserve Banks ha gjort det djärva greppet att, trots att det ur kassapolitiska
synpunkter icke vore behövligt — ty i Amerika smyga icke som i Sverige små
mystiska hjärnspöken omkring och röva guldkassan till centralbanksledningens
förskräckelse! —, höja diskontot och därmed dämpa prisstegringen och haussen.
Detta visar, att de amerikanska centralbanksledningarna handla fullt
genomtänkt och målmedvetet, och att de engelska förhoppningarna på att pundet
skall återfå sin normalkurs helt enkelt genom en prisstegring i Amerika
knappast komma att gå i uppfyllelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
