Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1923 - Händelser och spörsmål - Fakta bakom Ruhrockupationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
121
internationella arbetarorganisationerna hava, liksom de franska
fackföreningsmännen och socialisterna, understött dessa förslag. Varför slås de regelbundet
ned av Frankrike ? ... Det finns icke det minsta tvivel om de verkliga orsakerna
härtill. En av dessa orsaker utvecklas av den berömde franske
nationalekonomen Charles Gide, som skriver:
"Vad Frankrike beträffar, funnes det en mycket naturlig metod för
skadeståndsbetalningen, nämligen återställandet av de förstörda områdena på
Tysklands bekostnad. Denna lösning skulle hava stora fördelar... Så mycket
rättvisa måste göras tyska regeringen, att den själv föreslagit denna metod, och
det är beklagligt att franska regeringen tillbakavisat den. Det måste
erkännas, att huvudorsaken härtill var intet annat än företagares och spekulanters
motvilja. De äro ivriga att åt sig själva reservera ett monopol på detta stora
företag, där varje förstörd stad representerar en guldgruva for dem."
Så långt Morel och Gide. De synpunkter och uttalanden av framstående
män från båda sidorna, som ovan anförts, torde icke vara alldeles oväsentliga
för ett omdöme om Ruhrockupationen. Att närmare ingå på dennas olika faser
tillåter icke utrymmet. De olika detaljerna därav, med dess ömsesidiga
beskyllningar för fel och försyndelser i smått,v äro för övrigt snarare ägnade att
skymma än framhäva de rena, avgörande huvudlinjerna. Sammanfattningsvis
torde man utan överdrift kunna säga, att den verkliga roten till svårigheterna
ligger i en orimlig politik och orimliga skadeståndsanspråk från Frankrikes
sida. Makt leder gärna till hybris. Att sedan Tyskland icke förmått uppfylla
de orimliga anspråken är ganska självfallet, men konstituerar ingen rätt att
med militärmakt söka tvinga det. Följden av detta försök och Frankrikes hela
politik är utan tvivel, att även viljan att betala rimligt skadestånd försvagats i
Tyskland. Man skall icke glömma, att den ständiga politiska glidningen i
Tyskland mot en mera kapitalistisk politik provocerats av Frankrike, som gjort livet
omöjligt för de skadeståndsvilliga demokratiska regeringarna. Poincaré störtade
Briand på grund av att lian visade tendenser till samförstånd; han har lika
väl störtat de tyska regeringar, som sökt bana väg för ett sådant. Frankrike
provocerar själv den obstruktion, som det sedan vill åberopa såsom skäl för
vidare aktioner. Det är gammal välkänd diplomatisk taktik; men det är just
den taktik, som redan en gång .fört Europa i avgrunden.
Det inre motivet i de franska maktägandes politik är otvivelaktigt att bryta
Tyskland ned, att hindra det att åter tillfriskna. Bakom denna politik står
även franska kapitalismen, syftande till — med Morels ord — "en ekonomisk
hegemoni genom besittningen av Ruhr, som gåve Frankrike 60 % av
kontinentens järnmalm och 69 % av dess kol, en hegemoni av en styrka, om vilken
Napoleon icke djärvdes drömma ens i sina vildaste drömmar". De ockra på det
franska folkets naturliga misstro mot Tyskland. Frankrike har haft sådana
erfarenheter av det kejserliga Tysklands grannskap, att dess misstro och
ängslan äro förklarliga, och kapitalintressena ha ett relativt lätt spel — oändligt
mycket lättare än i Tyskland. Det officiella Frankrike bestrider kategoriskt
de ekonomiska expansionssyftena. Nåväl, antag att bestridandet vore riktigt,
Frankrike handlar fullt fair play — vad är i alla fall en politik, som ledes av
ängslan och misstro att söka ruinera ett grannland ? Det är en preventivkrigets
politik och ingen annan, och en sådan politik har aldrig knäsatts av europeisk
demokrati. Ett politiskt skifte i Frankrike är det, vars nödvändighet
Ruhrockupationen framför allt visat för denna demokrati. Den nuvarande politiken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
