Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1923 - Händelser och spörsmål - Fakta bakom Ruhrockupationen - Trångt om utrymmet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
att "dårar leda de blinda" (Caillaux), är alltför riskabel för Europa. Bet
är över ett politiskt skifte i Frankrike, vägen till lösningen av krigets
kvarlåten-skapsproblem går. Bara icke det franska nationella blocket redan drivit
situationen till en punkt, där Frankrikes fatalier äro försutna.
Av allt att döma betecknar Förenta Staternas restriktiva
lagstiftning gentemot immigrationen en verklig vändpunkt i
nutidens, stora folkvandring, och den synes kunna få de mest
vittgående ekonomiska ocli sociala konsekvenser både för Förenta Staterna och
Europa. Det legala uttrycket för restriktionssträvandena är som bekant för
närvarande lagen av den 19 maj 1921, enligt vilken såsom maximum av tillåten
ärlig immigration till Förenta Staterna av personer tillhörande viss nationalitet
fixeras tre procent av det antal främlingsfödda personer av nationaliteten i
fråga, som år 1910 funnos i Förenta Staterna. Även inom ramen för detta
maximum utövas en noggrann personlig kontroll över immigranterna, syftande
att hålla icke önskvärda element utestängda. Genom denna lagstiftning
inskränkes, utan att man dock ännu kan tala om dess stoppande, tillflödet av
ny arbetskraft till Förenta Staterna väsentligt. Vad detta betyder, förstår
man, om man erinrar sig, att Förenta Staternas hela industriella system före
1914 strängt taget var baserat på ett ohämmat och rikligt tillflöde av
främmande, anspråkslös arbetskraft. Från företagarnas sida förmärkes också redan
starka klagomål över bristen på arbetskraft. Men huruvida verkligen ett
systemskifte kommer att ske, återställande den förutvarande invandringsfriheten,
förefaller skäligen tvivelaktigt. Det är visserligen sant, att det var det
republikanska partiet, som efter sin seger vid förra presidentvalet genom Harding
lät promulgera immigrationslagen, medan Wilson städse vägrat. Det kunde
sålunda tänkas, att demokraterna, efter det de såsom de med all sannolikhet
göra, vid presidentvalet nästa år åter få makten i händerna, skulle komma att
upphäva lagen. Men ett närmare betraktande av sakläget leder icke till ett
sådant antagande. Situationen synes snarare tendera att utveckla sig parallellt
med förhållandena på detta område i Australien.
I Australien har redan länge strävanden gjort sig gällande att inskränka
immigrationen av främmande arbetare. Efter en lag av 1905 ges tillstånd
fölen arbetare, som icke är brittisk undersåte, att invandra, allenast i sådant fall
att det kan visas, att tillräckligt med arbetskraft av motsvarande kvalitet och
skicklighet icke finnes tillgänglig inom landet. En offentlig undersökning 1911
visade, att man då hade en faktisk brist på minst 3,000 yrkesskickliga arbetare.
Det är emellertid klart, att en absolut ’ ’brist’’ eller ett absolut ; ’överflöd’’
på arbetare aldrig kan finnas. Företeelserna äro alltid relativa. Vid en
mycket hög inkomstnivå finnes det plats för färre, om man däremot nöjer sig
med en lägre inkomstnivå för flera människor. Kina har ju en fenomenal
befolkningstäthet, människorna myllra där, men de leva därefter. Nu är det sannolikt,
att den australiska politikens riktighet även med erkännande av detta faktum kan
diskuteras. Det finns skäl som tala för, att för Australien tills vidare gäller vad
nationalekonomerna kalla den tilltagande avkastningens lag, det vill säga att en
tätare befolkning skulle förmå att även per individ vinna större inkomst än nu
tack vare det bättre tillgodogörande av landets resurser, som det skulle möjlig-
Trångt om
utrymmet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
