Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1923 - Karleby, Nils: Arbetarmonopol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARBETARMONOPOL
139
Hur sådana förskjutningar verka på den individuella
inkomstfördelningen, beror alldeles på hur äganderätten till
produktionsfaktorerna är fördelad på medborgarna, alltså på den sociala basens
beskaffenhet. Hade varje medborgare precis samma jord- och
kapitalandel, skulle de icke ha någon verkan alls. Vad han förlorade
som jordägare eller kapitalist, skulle han vinna såsom arbetare och
tvärtom.
Men vid olika fördelning är förhållandet ett annat. Då är alltid
den ena faktorns relativa sänkande detsamma som dess innehavares
relativa sänkande, och tvärtom; väl att märka, att den relativa
förskjutningen är väl förenlig med och i regel om också icke alltid sker i
samband med en gemensam absolut höjning eller sänkning. Om man
utgår från den extremaste förutsättningen och antager en sådan
social bas, att äganderätten till de sakliga produktionsfaktorerna
ligger i en särskild klass’ händer, medan en annan klass finnes som
intet äger utöver sin arbetskraft, och därtill antager, att varje
produktionsfaktors innehavare hölle samman så att produktionsfaktorn
framträdde som en monopolistisk enhet, finner man emellertid, att
hela saken vore obestämd. Eller rättare: den vore alldeles klar,
jordägarna vore diktatorer. Övriga medborgare hade endast att — ty
möjligheten av fysiskt våld tages ju ej i betraktande; då inkommer
en helt ny faktor — tacka och taga emot vad som nådigast gåves dem.
Den nämnda förutsättningen av absolut enhetlighet kan nämligen
icke göras för alla produktionsfaktorer. Den kan icke göras för
produktionsfaktorn arbete. Varje innehavare av andra
produktionsfaktorer är därjämte innehavare av sin egen arbetskraft. Det står
honom fritt att använda denna. Men innehavaren av blott
arbetskraft står det icke fritt att använda de sakliga
produktionsfaktorerna. De blotta innehavarna av arbetskraften kunna sålunda, till
skillnad från de sakliga produktionsfaktorernas innehavare, icke
tänkas åvägabringa en absolut enhetlighet i produktionsfaktorn
arbetskraft, icke tänkas utöva ett monopol i angiven mening. Ägarna
till de sakliga produktionsfaktorerna — och utan sådana kunna ju
dessa under privat egendom ej tänkas — stå däremot, såsom ägare
jämväl till egen arbetskraft, icke i samma naturliga beroende av
andras arbetskraft, som den blott sin arbetskraft ägande arbetaren
av andras produktionsmedel.
Detta tankeexperiment saknar naturligtvis all praktisk betydelse.
Dess förutsättningar föreligga icke och kunna i full stringens aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
