Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1923 - Mogård, Bertil: Samhället och ungdomskriminaliteten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMHÄLLET OCH
UNGDOMSKRIMINALITETEN
NÅGRA RIKTLINJER
För TIDEN av BERTIL MOGÅRD.
Qy \LD ALLT REFORMARBETE ÅSYFTANDE M1NBER-
t /kriga lagöverträdares sociala rehabilitering torde det vara
^■"^ lämpligt att utgå ifrån att det omhandlade objektet främst
består av unga människor, vilka först i andra hand, tillfälligt eller
upprepat, äro lagöverträdare. Under fyra år på statens
uppfostringsanstalt å Bona, varunder jag konfronterats med närmare 500
där intagna, för olika brott dömda pojkar, har jag det oaktat ej
kunnat för mig utmåla någon bestämd typ för en ung brottsling.
Det är ynglingen, den i vardande befintlige mannen, tagen ur en
oftast olämplig och skadlig miljö i det samhälle, vari även vi
respektabla och i taxeringskalendern intagna människor leva vårt liv.
Ofta äro visserligen dessa anstaltspojkär intellektuellt och moraliskt
tämligen lågtstående, ibland tydliga imbeciller. Man behöver likväl
ej länge dröja å ställen, där fattigdomen mera obehindrat fått spela,
förrän den iakttagelsen låter sig göra, att människorna i allmänhet
låta fördela sig på onda och goda i ungefär samma proportioner som
eleverna å uppfostringsanstalten. Den unges lagförda brott kan
därför i regel ej betraktas som något annat än det tillfälliga och
ibland naturliga utslaget av bristande socialt jämviktsläge. För de
under år 1922 till Bona nyanlända eleverna utvisa
rannsaknings-handlingarna, att 46 procent voro i avsaknad av ordnat arbete vid
brottets begående. Över halva antalet kom från hem, vilka
betecknas som i viktiga hänseenden mycket underhaltiga. Det är därför
ingen falsk humanitet att å samhället själv vältra en del av
skulden för ungdomskriminaliteten. En straffrättsteori med
vedergällningstanken som enda grundval är här ej tillämplig.
Härtill kommer så, att just åldern 15—20 år företer i människans
liv vissa sedan ej så märkbara drag. Äventyrsandan, som
möjligtvis förut hållits i schack av föräldra- och lärareauktoriteten, tar sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
