Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1923 - Severin, Frans: En statens affärsbank
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN STATENS AFFÄRSBANK
16?
banken med sina besparingar än till privatbankerna. Genom
ökningen av kontorens antal kunde riksbanken bli en lika bekväm
inrättning för allmänheten som privatbankerna. Därest allmänheten
under bankmässiga former tillätes sätta in sina sparmedel i
riksbanken, så måste man också anse, att staten hade avsevärt mindre
ansvar för de insättarmedel, som placerades i privatbankerna. Då
staten erbjöde en säker bank, kunde den inte också anses skyldig att
svara för de insättares tillgodohavanden, som icke ville använda
denna säkra bank utan föredrogo att placera sina medel i en osäker.
Att det skulle bereda staten några särskilda svårigheter att
affärsmässigt placera de inlånta medlen är knappast tänkbart. Staten
själv är som förut påpekats den störste låntagaren i riket, och då
riksbanken dessutom genom sitt sedelmonopol dels har en faktisk
ekonomisk fördel dels ett starkt inflytande på räntesatserna, kan det
knappast tänkas att privatbankerna skulle upptaga någon
konkurrensstrid genom att betala högre räntor till insättarna och kräva
lägre räntor av låntagarna än riksbanken skulle kunna.
Emellertid torde det ändamålsenligaste för staten vara att
upprätta en ordinär affärsbank och upptaga konkurrensen med
storbankerna. Detta föreslogs ju också inom 1917 års bankkommitté,
ehuru förslaget ej lyckats slå igenom. En dylik affärsbank, som
givetvis alltid arbetade i nära kontakt med riksbanken, måste
ovillkorligen åtskilligt stärka riksbankens inflytande på
penningmarknaden. Det skulle möjligen också bidraga till att sparmedlen bleve
använda till det för land och folk gagneligaste ändamål.
Den nuvarande postsparbanken borde ju kunna till viss grad hava
varit en statens affärsbank, men dess egendomliga konstruktion
synes ha helt hindrat detta.
Den invändning man kan göra mot en statens affärsbank,
nämligen att den bleve byråkratisk, kreditgivningen ämbetsmannamässig
och känslolös, hela organisationen stel och slentrianmässig kan med
samma fog riktas mot storbankerna. Byråkratien är inte en följd
av statsdriften utan av centralisationen, och storbankerna äro så
starkt centraliserade, att statsbanken inte kan tänkas komma längre.
Det har också i England och Frankrike där bankeentralismen är
längst utvecklad framställts just de klagomål mot storbankerna, som
man här på förhand framställer mot statsbanken.
Det är emellertid ingalunda nödvändigt att statsbanken skall bli
så starkt centraliserad, som man gärna föreställer sig, så snart det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
