Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1923 - Händelser och spörsmål - Liberal likvidation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
181
Därför har socialdemokratin helt fått taga ledningen i den politiska
verksamhet, som av den ekonomiska verkligheten själv påkräves för att hålla
samhällspolitik i kontakt med reala samhällsbehov. I detta avseende är nu den
liberala politikens chance försutten. Ej heller har den en uppgift i det andra
avseendet: att vara det konservativa saltet, som dämpar framstegets alltför
häftiga lågor, representanten för den kritiska prövning, som allt nytt bör
genomgå. Den uppgiften fyller högern tillfullo; i den mån något finns kvar
av gammal laissez faire, har det sitt hemvist hos den, utom i tullpolitiken, och
i den har det ett tryggare hemvist i socialdemokratin. Skola liberalerna i
praktisk politik vara något, måste de alltid vara litet socialister; men sådant behövs
icke, ty folk vill hellre ha en hel socialist och låta motståndarna utöva balans.
Och litet högermän, men sådant behövs icke heller, ty man väljer hellre en hel
högerman och låter motståndarna hålla honom i schack. Andra människor
mena att i politik skall man jämka med varandra; endast liberalerna äro av
naturen födda till att jämka med sig själva.
Här lär alltså näppeligen kunna tänkas en pånyttfödelse. Det är förvittring,
och det blir förvittring. Det nya liberala parti, som de utbrutna skola bilda,
är otänkbart såsom annat än ett icke-parti: om det möjligen på något håll
finns så pass betydande män, att deras rent personliga anseende kan giva
dem tillräcklig anslutning, kan det alltid bli några grupper. Men det blir icke
liberala grupper i egentlig mening; man kan ju kalla dem frisinnade om man
vill, om man med frisinne förstår en vidsynt mans omdöme, och om man vill
medgiva att lika mycket frisinne finnes hos andra. Och det gamla partiet
med hr Ekman i täten: ja, det är Trosa, Umeå och Jönköping, som tagit
mandom med obskurantismens, vidskepelsens, skolfientlighetens och skenhelighetens
överstepräst som lurblåsare. Liberalism — nämn icke det ordet i det
sammanhanget, såvida inte även jesuiterna äro liberaler.
Carl Gustaf Ekman är som Brutus en ärans man. Men han är typen för
den politiker, som saknar bärande politisk åskådning, och för vilken därför alla
politiska gärningar i grunden äro godtyckliga. Det skapas ingen fasthet,
ingen bärkraftig byggnad av sådant. Det helas väl är väl syftet, men måttet
sviker. Som rättens röst fattas de kringsvärmandes rop. Det blir än si än
så, allteftersom de medelsmå tycka att en sak ter sig ur Umeås eller Trosas
horisont. Och merändels utmynnar en gärning i, att helt andra syften än de
avsedda främjas.
Men förbudet? Det är väl ett mål, som kan skänka fasthet och enhet!
’ Ja, i den mån man kan lyckas draga folk från politiska realiteter. Men
denna mån är sannolikt inte stor: det är icke för en fråga man väljer politiska
representanter. Folkomröstningen är ett instrument, som aldrig kan kringgås,
utan som måste begagnas av den som önskar förbud. Och blott för att hålla
förbudsvänliga tal i riksdagen väljer man knappast riksdagsmän. Och
dessutom — vad har förbudet att skaffa speciellt med liberalismen? Ett parti
med förbudet som huvudpunkt är intet liberalt parti, utan ett förbudsparti.
Det liberala partiet är slut. Såsom nykterhetsparti är det förbudsparti,
såsom allmänt politiskt parti är det Trosas åskådningslösa parti.
De män kring Svenska Morgonbladet, som aldrig kunnat vara fullt tillfreds
så länge det liberala partiet ännu hade något arv av kampen för upplysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
