Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1923 - Händelser och spörsmål - Ministerminnen från krigsåren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HÄNDELSER OCH SPÖKSMÅL
191
giskt alla planer på att skarpa beslagtagandet av svenska fartyg. Tanken att
detta skulle tvinga Sverige till underkastelse var, framhöll han, en fullkomlig
villfarelse. Såsom erfaren militär insåg han, var Sveriges anslutning till våra
fiender skulle betyda. Dess geografiska läge skulle hava satt det i stånd
att effektivt blockera alla transporter av materiel eller trupper till Ryssland
eller åtminstone göra dem mycket svåra och farliga. Och ännu sämre skulle
det måhända ha varit, om fiendens styrka ökats med Sveriges tappra och val
övade armé, omkring 600,000 man, utbildade efter tyska metoder och passande
nästan lika väl tillsammans med den tyska armén som en lika stor kontingent
tyska trupper.
Detta låter ju icke särdeles trevligt, och en lättnadens suck att den
otrevliga och riskabla situationen är övervunnen stiger väl ur allmänhetens bröst.
Samma motiv var det emellertid, som enligt mr Morris stjälpte ett förslag av
hans kolleger att den svenska handelsflottan skulle tagas och användas i de
allierades tjänst. Visserligen vägde för honom "frågans moraliska sida" också
tungt, efter vad han säger, fast det inte riktigt stämmer med andra ställen där
det talas om att "det enda vi tänkte på var att vinna kriget". Men det
avgörande var att en sådan åtgärd enligt hans övertygelse "skulle icke blott
djupt kränka Sverige, utan bokstavligen kasta det i Tysklands armar". Och
där kunde det vara olämpligt att ha det. — Nå, så småningom tog England
svenska fartyg ändå, fast inte fullt i från början tydligen tänkt utsträckning.
Vi protesterade — men "krigföringens krav kunna tyvärr icke taga mycken
hänsyn till de svagas rätt".
Det är nog inte så visst, att mr Morris bedömt situationen i Sverige alldeles
riktigt. Eller är kanske hans bok också diplomati, personlig diplomati?
Avsedd att visa yankees, vilken styv minister de hade i Stockholm 1914—22? Det
förefaller, som om han — om det nu inte är diplomati, vilket dock är det
troliga — uppfattat landet under de första krigsåren såsom mera tyskvänligt än
det faktiskt var. Sedan han omkring 1918 tyckt sig häri se en ändring, så att
de övervägande sympatierna voro på ententens sida, tror han detta berodde
dels på ententens propaganda och dels på att folket började inse att
Tyskland skulle förlora kriget och därför vände sina sympatier. Detta är ganska
säkert oriktigt. Den tyskvänliga pressen var mera högröstad än den andra;
då den till slut dämpade tonen, var detta alls intet tecken till folkopinionens
svängning, ännu mindre beroende på ententens propaganda, såsom mr Morris
tycks ha trott. Den svenska opinionen gick i stort sett helt enkelt ut från
en oreflekterad rättskänsla. Detta är också förklaringen till, att den efter
Versaillesfreden blivit kritisk mot segrarna. Nu är rättskänsla naturligtvis
något besynnerligt för en diplomat och det är tydligt, att mr Morris överallt
ser mera materiella bevekelsegrunder.
Egendomligt nog trodde mr Morris, att den svenska pressen skulle vara mera
medgörlig än Sverige själv. Om det berodde på att han kände bättre till den
amerikanska pressens Intimiteter än den svenskas, må vara osagt. Han säger:
Pressen led också av blockaden. Förråden av god trycksvärta togo slut...
Bedan i augusti 1917 telegraferade jag till Washington och föreslog att
exportlicens skulle beviljas for 500 ton trycksvärta: "Jag tror vi skulle vinna mera
genom detta än genom att utgiva stora belopp på annan propaganda. Ty om
vi försåge den svenska pressen med trycksvärta för aldrig så kort tid, skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
