Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1923 - Carleson, C. N.: Massa och enhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MASSA OCH ENHET
233
Statistikens arbetsmaterial är nu massa, dess syfte är att klarlägga
massans i tal uttryckta tillstånd och förändringar. Pythagoras har
i nutiden sin stora renässans. All statistisk forsknings ändamål är
alltså att utbilda allt säkrare metoder för en sammanfattning av de
enskilda fallens gemensamma drag till en totalbild; det gäller
således att omsorgsfullt bortskilja attribut och kännemärken av
tillfällig och speciell natur. Följaktligen ger oss statistik, rätt
handhavd, genomsnittsvärden till vägledning om företeelsernas
lagbundenhet. Det ligger i de flesta fall utom möjlighetens gräns att
uppräkna alla enheter. Man tager då stickprov, varvid de stora
talen, de som erhållits på statistisk väg, kontrollera den giltighet,
som vinnes genom proven. Längre än till verklighetens
sannolik-hetsdrag kan man då icke nå med statistik, men längre når man ej
heller inom de flesta andra vetandets områden. Även ett så
logiskt-exakt vetande som det matematiska uppvisar satser, där hypotes och
bevis leka kurra gömma med varandra, t. ex. satsen om linjers
parallellitet och alternatvinklarnes likhet. Så snart vi röra oss med massor,
betvivla vi emellertid icke lagbundenhetens existens; det är massan
som inspirerar våra idéer om predestination, om mekanisk
ödesbestämdhet, medan enheten, "atomen’’, alstrar idén om den fria
viljan. Där stöta vi åter emot en dualism, vilken vi nödtorftigt
hjälpa oss över med antagandet, att krafternas spel är relativt fritt
inom en bunden massas lag, aldrig bortom den.
Lika tyngd, lika egenskaper låta som bekant samma fenomen
upprepas och dana därigenom våra föreställningar om ett lagbundet
förlopp eller tillstånd. Samma lagbundenhet, som vunnits genom
diagnos, möjliggör emellertid prognosen d. v. s. förutsägelsen om
sannolika förlopp i framtiden. Just socialismens prognotiska
element, som karrikerats av motståndare i parodiutopier, har varit en
skottavla för kritik. Oftast ytlig tvingas denna kritik att retirera
även på detta eljes tacksamma område, ju bredare utrymme beredes
socialstatistik vid bedömande av massa och enhet. Om prognosens
relation till diagnosen ha vi redan länge haft säker erfarenhet att
bygga på från astronomi och läkarevetenskap. Sociologi med
statistikens hjälpmedel tenderar till och närmar oss prognosens möjlighet och
åtminstone relativa visshet. Om man nämligen fullständigt känner
massans, företeelsekomplexets utgångsläge, om alltså en "lag", en
regel för återupprepning gives eller kan finnas, så kan man förutsäga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
