Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1923 - Händelser och spörsmål - Ett sista försök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
HÄNDELSER OCH SPÖKSMAL
ticrna, föreslår Tyskland följande garantier för genomförande av den
definitiva skadeståndsplanen:
a) Riksjärnvägarna med alla deras anläggningar och inrättningar avsöndras
från tyska rikets övriga egendom och ombildas till ett separat
förmögenhets-objekt, som i fråga om sina intäkter och utgifter skall vara oberoende av den
allmänna finansförvaltningen och stå under egen förvaltning. Riksjärnvägarna
emittera guldobligationer till ett belopp av 10 miljarder guldmark, vilka snarast
skola inregistreras såsom första hypotek på detta separata
förmögenhetsobjekt och vilka från och med 1 juli 1927 löpa med 5 procents ränta och
således utgöra garanti för en årsprestation av 500 miljoner guldmark;
b) I syfte att från och med den 1 juli 1927 garantera en ytterligare årlig
prestation på 500 miljoner guldmark skall tyska regeringen snarast göra hela
Tysklands näringsliv, industri, bankväsen, handel, trafikväsen och jordbruk till
garanter för ett första hypotek till ett belopp av 10 miljarder guldmark, vilket
skall påläggas näringslivets, kommunernas samt lantbrukets och skogsbrukets
fasta egendom. Den årliga prestationen på 500 miljoner guldmark skall
uppbringas antingen indirekt i form av en generell beskattning, vilken drabbar även
övrig egendom., eller direkt på den hypotiserade egendomen.
c) Vidare skola tullarna på njutningsmedel och konsumtionsskatterna på
tobak, öl, vin och socker samt avkastningen av brännvinsmonopolen förpantas
såsom garanti för annuiteterna. Bruttoavkastningen av dessa tullar och
kon-sumtionsskatter, vilken under de senaste åren före kriget i genomsnitt uppgick
till 800 miljoner mark har visserligen sedan dess till följd av minskning av
Tysklands territorium och befolkning och till följd av den minskade
konsumtionen sjunkit till ungefär en fjärdedel. I och med Tysklands ekonomiska
tillfrisknande kommer denna avkastning dock att automatiskt ökas.
4. Till sist anser tyska regeringen det vara nödvändigt, att framhålla
följande: I en så omfattande och så invecklad fråga kunna avgörande framsteg
icke uppnås genom skriftliga framställningar utan endast genom muntligt
meningsutbyte vid förhandlingsbordet. Tysklands betalningsförmåga är
beroende av det sätt, på vilket problemet i dess helhet löses. Betalningsmetoden
kan endast ordnas genom direkt förhandling med borgenärerna. Fixerande av
garantiernas detaljer kräver medverkan av dem, till vilkas tjänst garantierna
skola ställas. I och för lösandet av alla dessa frågor erfordras muntliga
förhandlingar. Tyskland erkänner sin förpliktelse till skadestånd.
Vad som kanske är mest anmärkningsvärt i detta garantianbud är
utfästelsen att göra hela Tysklands näringsliv till garant för en årlig prestation om
500 miljoner guldmark. Summan är ju ej överdrivet hög, det betydelsefulla
ligger däri, att de tyska kapitalisterna insett nödvändigheten att göra en
verklig insats till lösandet av skadeståndsfrågan. Man har tydligen kommit till
den punkt då det lönar sig bättre för industrimannen etc. att offra något på
skadeståndsaltaret än att som hittills söka komma undan alla uppoffringar i
förhoppningen att till slut slippa från varje betalningsskyldighet. Detta har
ej skett utan åtskilliga missljud. De villkor som t. ex. tyska industriförbundet
till en början uppställde voro så oförsynta att de framkallade allmän harm ej
blott i arbetar utan i de vidaste kretsar i Tyskland. Förbundet begärde
sålunda åttatimmarsdagens praktiska avskaffande, upphävande av en hel del
statliga restriktioner, pålagor och tullar, så att garaiitianbudet helt enkelt skufle
blivit en god affär för industrin på statens och arbetarnas bekostnad. Vidare
gjorde industriförbundet det förbehållet att garantiförpliktelserna skulle
förfalla Om ej vissa villkor i fråga om skadeståndsuppgörelsen uppfylldes.
Förpliktelserna skulle sålunda ej lagfästas utan en fri överenskommelse träffas
mellan riksregeringen och industrin, som på detta sätt upphävde sig till en stat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
