Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1923 - Händelser och spörsmål - Ett sista försök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
255
i staten, och i vars fria skön det skulle ligga att hålla eller bryta kontraktet.
Ännu har man ju ej sett i vad mån tyska regeringen förmår bemästra de
svårigheter, som kunna vållas av garantiåtagandet på näringslivets vägnar.
Emellertid är det uppenbart att den politiska och sociala oro, som nu tar sig allt
starkare uttryck i Tyskland verkar hämmande på de egendomsägande
klassernas egoism och bidrar till att tvinga dem att bära sin andel av
skadeståndsbördan.
Genom det av tyska regeringen föreslagna garantisystemet skulle som man
finner arsbetalningar om till en början 1—2 miljarder guldmark säkerställas
för att så småningom ökas och i händelse brutto avkastningen av de nämnda
tullarna och konsumtionsskatterna uppnår förkrigsnivån stiga till 8 miljarder.
Annuiteterna skulle alltså bli ungefär desamma, som årsräntorna plus
amorteringarna på de i det ursprungliga förslaget erbjudna kapitalbeloppen. I det
nya förslaget förutsättes även ett moratorium till 1 juli 1927 men däremot
skiljer sig detta från det första anbudet därigenom att ingen bestämd
totalsumma för skadeståndsprestationerna angives. Bestämmandet av
skadeståndsbetalningarnas storlek liksom sättet för deras verkställande vill tyska
regeringen helt och hållet överlåta åt en ej närmare bestämd opartisk
internationell instans, I memorandums första punkt säger tyska regeringen härom,
sedan den betonat att den en gång givit uttryck åt sin ärliga åsikt om vad
Tyskland är i stånd att betala:
Frågan om Tysklands prestationsförmåga är emellertid en saklig fråga om
vilken man kan hysa olika meningar. Tyskland förnekar ej att det under
nuvarande förhållanden är utomordentligt svårt att företaga en exakt
uppskattning. Tyska regeringen har därför erbjudit sig att acceptera det avgörande,
som kan komma att traffas av en opartisk internationell instans rörande
storleken av och sättet för betalningar. Ett starkare bevis för Tysklands
skadeståndsvilja är icke tänkbart.
Tyska regeringen är redo att framlägga allt material, som erfordras för ett
tillförlitligt bedömande av Tysklands prestationsförmåga. Regeringen kommer
att på begäran lämna fullständig inblick i statsfinanserna och att giva alla
önskade informationer beträffande det tyska näringslivets hjälpkällor.
Vi redogjorde redan i föregående häfte för de skäl som bestämma franska
regeringens motvilja mot att överlämna frågan om skadeståndsbetalningarnas
storlek eller sättet för deras utförande till en internationell instans. Och det
kan här ytterligare betonas att franska regeringen ser frågan om skadeståndets
storlek ur en helt annan synpunkt än den som grundar sig på hänsyn till
Tysklands bärkraft. För att ännu en gång citera Le Temps uppräknar denna i en
ledare för den 6 juni 7 punkter för Frankrikes skadeståndspolitik. I den tredje
och fjärde heter det:
Om Frankrike befrias från alla inbetalningar till England och Förenta
staterna väntar det sig av Tyskland erhålla betalningar, som tillsammans
representera ett nuvärde om 26 miljarder guldmark.
Om Frankrike ej befrias från alla inbetalningar till England och Förenta
staterna ämnar det förutom de 26 miljarderna utkräva av Tyskland ytterligare
så mycket av sin fordran som erfordras för att täcka de av England och
Förenta staterna begärda betalningarna.
Av dessa principer följer med nödvändighet att inga hänsyn till Tysklands
betalningskraft kunna få spela in vid fastställandet av
skadeståndsbetalning-arna. Lika litet kan franska regeringen tillåta att Frankrikes fordringar be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
