Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1923 - Vanner, Alfred: En reformerad arvsskatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN REFORMERAD ARVSSKATT
För TIDEN av fil. lic. ALFRED VÄNNER. .
£7\E I VÄRLDSKRIGET DELTAGANDE STATERNA HA
J I alla mer eller mindre att dras med sina under kriget
åsam-mmm^^/ kade skulder. Även för de neutrala folken blev det under
krigsperioden nödvändigt att företaga upplåningar i större
utsträckning än vanligt. Särskilt för de nationer, vars penningvärde sedan
fredsslutet stigit, har skuldbördan ökats ganska kraftigt omräknat i
realvärde.
Det råder näppeligen mera än en mening om att det skulle vara
synnerligen önskvärt, att dessa skulder åter kunde avlastas på ett
bekvämt sätt. I olika länder ha många olika projekt att vinna detta
mål framkastats. Man behöver endast erinra om det franska kravet
på direkt avskrivning av skulderna till de forna allierade, England
och U. S. A., eller om det engelska arbetarpartiets fordran, att en
kapitalskatt (capital levy) i en eller annan form måtte av
parlamentet beslutas. Detta sistnämnda krav har erhållit kraftigt stöd
hos många av de engelska finansvetenskapliga författarna.
Någonting liknande, dock i betydligt mera pregnant form och
avsett att bli permanent, har föreslagits av den italienske sociologen
Eugenio Eignano. Hans förslag är visserligen ej nytt, men han
har fört fram det med förnyad styrka efter kriget. Ändamålet med
den av honom föreslagna skatten är heller icke endast att skaffa
medel till skuldernas avbetalande — då hade det ju räckt med
någon mera tillfällig skatt — utan även att ge staten ett medel att
skaffa sig kontroll över en allt större del av näringslivet.
Eignano vill göra staten till medarvinge i alla större arv. De
förut brukliga och debatterade arvsskatterna äro ju progressiva
antingen med hänsyn till släktskapens närhet, den efterlämnade
arvmassans storlek eller arvtagarnas lotter och deras förutvarande
förmögenhet. Eignanos skulle vara progressiv i förhållande till
tiden, det vill säga ju flera gånger en viss förmögenhet gått i arv,
ju större del av den tar staten, och till slut tar den allt. Det
illustreras kanske bäst genom ett exempel. Antag att Per ärver 200,000
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
