Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1923 - Vanner, Alfred: En reformerad arvsskatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280
ALFRED VÄNNER
kronor (möjligen efter avdrag för vanlig arvsskatt). Själv tjänar
han ihop 100,000. När Per så en gång dör, lämnar han således efter
sig 300,000, därav 200,000 ärvda och 100,000 av honom själv
hopsparade. De sistnämnda ha ej gått i arv förut, så att för dem
slipper arvtagaren, Pål, undan med vanlig arvsskatt. De andra 200,000
däremot gå i arv för andra gången, och här sätter då den nya skatten
eller konfiskationen in. Om man antar att skattesatsen är 50 proc.,
blir resultatet, att staten tar de 100,000, och Pål får de 100,000.
Under sitt liv sparar Pål genom sitt arbete ihop nya 200,000. Vid hans
död utgöres hans förmögenhet sålunda av 400,000 kr., varav 100,000
gått i arv två gånger, 100,000 en gång och 200,000 äro nysparade.
Den del som redan gått i arv två gånger lägger staten helt och
hållet beslag på, av de 100,000 som gått i arv endast en gång gå
50,000 åt till skatt och de sista 200,000 gå fria (eventuellt som sagt
med undantag för vanlig arvsskatt).
Skattesatserna 50 och 100 proc. äro de, som Rignano själv använt
sig av, då han förklarar sitt förslag. Det torde dock icke vara
alldeles nödvändigt att skrida till total konfiskation. De kunna kanske
hållas nere på låt oss säga 25 och 50 proc. utan att därför i sak
förändra tillvägagångssättet. En konsekvens blir förstås då, att 50 proc.
skola gälla för de förmögenhetsdelar, som gå i arv för minst tredje
gången. Det kommer naturligtvis att ganska betydligt komplicera
det hela, eftersom ju i förstnämnda fallet staten tar det hela, och
någon bokföring av den delen således ej längre behöver äga rum,
medan med lägre satser förmögenheten allt framgent måste hållas
registrerad. 5 ;
Ändamålet med denna anordning av skatten är att uppmuntra
sparsamheten. Meningarna äro delade om vilken verkan på folks
arbete och sparsamhet en skatt i allmänhet utövar. Somliga anse,
att en högre skatt förtar lusten hos folk att arbeta, under det att
andra mena, att den stimulerar dem till ökat arbete. Därmed må
nu i allmänhet vara hur som helst; när man kommer upp till de
mycket höga skattesatserna är det nog sant, att de avskräcka folk
snarare än de uppmuntra. För att icke blott ta bort detta
avskräckande utan även få skatten att direkt stimulera till arbete och
sparsamhet är det, som Eignano tänkt sig den föreslagna arvsskatten
progressiv till tiden.
Han vinner därigenom, som sagt, först, att en person icke
av-skräckes från sparande, ty den tunga skatten drabbar först, när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
