Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1923 - Vanner, Alfred: En reformerad arvsskatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
ALFRED VÄNNER
se som sina, och staten skulle ta resten. Om arvmassan
huvudsakligen består av ett större odelbart företag, skulle staten inträda som
meddelägare. Det skulle i dylika fall medgivas arvtagarna rätt att,
om de så önskade, inlösa statens del på den tid och i den
utsträckning, de själva funno för sig lägligast och bäst.
Om staten till en början icke önskar komma i besittning av mer
än vissa bestämda industrier och företag, exempelvis järnindustrin
och vattenkraften, möter det inga hinder att staten ånyo försäljer
de delar av övriga företag, som kommit i dess ägo. Man kan
använda dem till skuldavbetalning och behålla järn och vatten.
I den mån statsobligationer inflöto, skulle de förstöras. De
kommunala enheternas skuldbevis kunde likaledes tillintetgöras under
vissa förhållanden och villkor. På så sätt räknar Eignano med att
så småningom kunna avlyfta skuldbördorna från såväl stat som
kommun. Utöver till avbetalande och förräntning av statsskulderna
(och eventuellt kommunalskulderna) finge naturligtvis de
inkomster, staten genom en dylik skatt erhåller, icke användas till
bestridande av löpande utgifter. Det skulle innebära, att staten och
därmed folket icke längre levde av sina årliga inkomster utan tärde
på kapitalet.
För skötseln av allt det kapital i fast eller rörlig form, som på
detta sätt och i synnerhet efter skuldernas avbetalning så
småningom komme i statens händer, har Eignano för Italiens vidkommande
framställt vissa förslag, som här ej skola behandlas. Det finge
givetvis bli de för varje land bäst passande metoderna.
Det är klart, att särbestämmelser finge inflikas för att reglera en
hel del fall, exempelvis då det gäller utländskt kapital, då
dödsfallen följa så tätt på varandra, att intet nämnvärt sparande av den
senast avlidne kunnat äga rum, då det skett förändringar i
förmögenhetens storlek på grund av ändrat penningvärde etc. Det
sistnämnda fallet får man väl hoppas icke skall komma att föreligga.
Ifall en lag i överensstämmelse med detta projekt skulle beslutas,
föreligger det säkerligen en fara för kapitalexport, i den mån en
sådan är möjlig. Om reformen skulle genomföras i de flesta av de
viktigare länderna bleve emellertid denna risk högst betydligt
mindre. För övrigt tordet det ofta framförda hotet om en dylik
kapitalexport vara betydligt farligare i teorien än i praktiken. I
vissa fall kan man säkerligen också genom lämpliga bestämmelser
förhindra den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
