Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1923 - Wigforss, Ernst: Liberalism och socialism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIBERALISM OCH SOCIALISM
823
från en gemensam fiende, och grannen får strax något vackrare
drag. Liberalen — liksom högermannen —- gör alltså ibland av
socialismen en buse, som med statens och byråkratins döda hand vill
förkväva allt fritt och spirande ekonomiskt liv. Socialisten slår
samman liberalerna med högern såsom lika goda försvarare av det
bestående samhällsskickets många orättfärdigheter. Vilket som bekant
inte hindrar, att man vid behov får en "vänster" med ett draget
svärd som skydd mot all beblandelse åt "höger". För högern äro
liberalerna ena gången ingenting annat än medlöpare åt socialismen,
några hästlängder efter bara på samma väg. En annan gång blir allt
som skiljer de "borgerliga" partierna endast obetydligheter, när de
stå inför den gemensamma fienden till enskild äganderätt och fri
företagsamhet.
Det finns ju de som tolka dessa kaleidoskopiska omgrupperingar
såsom tecken på en upplösning av alla tidigare partiståndpunkter.
Det skulle inte endast vara frågan om en viss bredd hos
partiramarna, som tillåter anknytning åt olika håll, utan om en
sprängning av de gamla banden, varur man tycks vänta sig att nya och
nästan oanade kombinationer kunna framgå.
Man kan mycket väl erkänna tillvaron av en stigande skepsis
gentemot alltför absoluta formuleringar av de egna målen, utan att
därför vänta några verkliga politiska nybildningar eller någon radikal
förändring av de gamla stridsställningarna.
En konservatism som i stort sett finner det bestående ekonomiska
systemet vara ganska gott eller åtminstone tillräckligt gott för att
med all energi försvaras, kommer säkerligen inte att sakna anhängare
under varje nu beräknelig förändring av den politiska kartan. Ett
parti, eller flera partier, som med utgångspunkt i arbetareklassens
läge och dess behov söka en väsentlig omdaning av det ekonomiska
livet utefter linjer, som åtminstone anhängarna själva finna
naturligast att kalla socialistiska, synes också vara ett oundgängligt
inslag i framtidsbilden. Det är egentligen vad däremellan är, som inte
med någon grad av visshet kan förutses, och kanske har det just
därför sin lockelse att spekulera över liberalismens framtida
innebörd. Att denna innebörd kan bli sådan, att endast samarbete åt höger
kommer att te sig som en praktisk möjlighet, är uppenbart! Hela
tyngden att den gamla liberalismens traditioner måste verka i denna
riktning. Den gamla ekonomiska liberalismen har ju, om man
bortser från den enda punkten frihandeln, sitt säkraste fäste inom all
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
