Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1923 - Wigforss, Ernst: Liberalism och socialism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324
EKNST ..WIGFORSS
världens konservativa partier. Om däremot en modern liberalism
på allvar ämnar ta upp de rent mänskliga krav, som också lågo
bakom den gamla liberalismeris ekonomiska grundsatser, om man alltså
vill erkänna dessa grundsatser såsom tillfälliga uttryck för mycket
djupare liggande liberala ideal, vilka under ändrade yttre
förhållanden kunna kräva helt nya former för sitt förverkligande, om man
samtidigt erkänner, att vårt nuvarande samhälle på väsentliga
punkter icke motsvarar dessa allmäntmänskliga liberala krav, då
föreligger åtminstone möjligheten av en orientering åt det håll, där man
närmast går ut ifrån arbetareklassens synpunkter. Eller gärna —
om man är mån om parternas jämlikhet —™ en möjlighet för
arbetarepartierna att ta de liberala lösningarna i övervägande.
(Det är naturligtvis under denna sista förutsättning, det vill säga
ett liberalt parti med en väsentlig omdaning av det bestående på sitt
program, som frågan om de principiella gränserna mellan liberalism
och socialism får sitt intresse. Finnas inga skiljande principer,
endast växlande omdömen om det praktiskt genomförbara och sam?
tidigt på liberalt håll en beslutsam vilja att gripa sig an med
pro-blemerna från roten, då borde vägen till samarbete inte vara svår
att finna. Ligger saken däremot så, att den nya ekonomiska
liberalismens principer kräva förändringar i helt annan riktning än
arbetarepartiet från sina socialistiska utgångspunkter vant sig vid att
anse för den enda rimliga, då blir’ frågan om samarbete på ett helt
annat sätt invecklad, och ingen torde kunna förutse resultatet av en
utveckling, där de drivande krafterna skulle peka i åtminstone tre
bestämt skilda riktningar.
Denna politiska gåta ligger egentligen formulerad redan i den
gamla tvistefrågan om liberalismen är ett ’ ’mellanparti.’ \ Och
därom råder ju bland liberalerna själva delade meningar eller i alla
händelser mycken oklarhet. Det ofta hörda talet om att lägga den
liberala politiken över åt partiets högerkant eller åt dess vänsterkant,
allteftersom man samarbetar med eller stöder en konservativ eller
en socialdemokratisk regim, tyder ju närmast på föreställningen om
liberalismen som ett mellanparti. Dch rollen som "utjämnare"
mellan klasspartierna, som "skiljedomaren" den där ger var och en
vad honom tillkommer, stämmer också bäst överens med bilden av
den räta linjen, där liberalerna fylla ut en viss del i mitten, eller
av gungbrädan, där de hålla sig nära stödjepunkten för att kunna
kasta sig över åt den kant, som ser ut att vilja fara till väders. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
