Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1923 - Wigforss, Ernst: Liberalism och socialism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326 ERNST WIGFORSS
maldags låt-gå-system å den andra, utan bestämmes av de olika mål,
som man uppsätter för detta ingripande.
Det är uppenbart, att dessa frågor inte kunna med fördel
diskuteras annat än i ljuset av konkreta reformplaner, i vilka man kan se
de abstrakta principerna förkroppsligade. Vilka är det då av de
mångfaldiga planerna för samhällets omdaning som en liberal kan
ta upp på sitt program, och vilka måste han avvisa såsom fallande
inom socialismens råmärken?
Svaret får man söka på olika håll, hos partier, grupper och
enskilda som kunna ha grundade anspråk på att kallas liberala. Men
uppenbart är att inga negativa vittnesbörd äga egentlig beviskraft.
Det ligger i sakens natur, att den som önskar fasthålla vid de
former av ekonomisk liberalism, som en gång tidigare varit de ensamt
erkända, anser sig ha rätt i sin vägran att inlägga någon helt ny
betydelse i ordet. En modern liberalism, som inte tvekar att förorda
?’socialisering" av vissa produktionsgrenar eller som vill ha
beskattningen använd i syfte att utjämna medborgarnes inkomster och
egendom, måste för en dylik gammalliberal te sig som ett bestämt
avsteg från den verkliga ekonomiska liberalismen och snarast som en
etapp på vägen mot den rena socialismen. Men därmed är inte givet
att denna gammalliberala tolkning av liberalismens innebörd har
rätt att göra anspråk på allmängiltighet. Det ligger utan tvivel
styrka i många moderna liberalers framhävande av det faktum, att
den liberala tankevärlden rymmer en idé om frihet, som går ned
djupare och måste anses för väsentligare än idén om enskild
ägandet-rätt och fri företagsamhet. Den senare kan ju då betraktas som ett
försök att få en praktisk regel att hålla sig till vid arbetet på att
förverkliga den djupare liggande frihetsidén. Men denna praktiska
regel kan aldrig bli något självändamål. Även om den vid en viss
tidpunkt verkligen varit den bästa ledstjärnan, får den inte längre
blint följas, då förhållandena undergått en sådan förändring, att
sökandet efter den "djupare" friheten kräver en viss ändring av
kursen. Hela detta sätt att resonera leder oss visserligen till slut
fram till den ömtåliga frågan, vem som kan göra anspråk på att få
uttolka liberalismens allmänmänskliga grundprinciper. Det är ju
inte alldeles ohört, att även socialismen förkunnar sig sorn den rätte
arvtagaren till det "bästa’" och "bestående" i den liberala
idévärlden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
