Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1923 - Thorsing, Oscar: Nationernas förbund och Grekisk-Italienska konflikten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340
OSCAR THORSING
Den spanske representanten uppläste förslaget till telegram till
ambassadörkonferensen och Salandra tog genast ordet för att protestera
mot senare delen av detta, vilket upptog en rad punkter beträffande
konfliktens lösning bl. a. den att internationella domstolen skulle
fastställa skadeståndsbeloppet. Denna vägran att biträda förslaget
motiverade Salandra med den italienska tesen, att förbundet ej vore
behörigt och alltså ej kunde ingå på någon saklig behandling av
frågan. Förra delen av förslaget utgjorde endast erkännande av ett
meddelande från ambassadörkonferensen att denna mottagit det
grekiska svaret på dess note och uttryckte en önskan från rådets sida
att samarbeta med konferensen och hållas underrättad om dess
fortsatta överläggningar. Salandras på nytt uttalade förnekande av
rådets behörighet uppkallade emellertid ett flertal rådsmedlemmar till
uttryckliga förklaringar att rådet var kompetent. Förutom
Englands och Sveriges representanter, vars ståndpunkter redan voro
bekanta, avgåvo Belgiens och Uruguays representanter dylika
förklaringar. Något tvivel om att denna mening delades av samtliga
rådsmedlemmar utom den italienska förefanns för övrigt icke. Men
Frankrike önskade som nyss sades ej gå emot Italien och de övriga
tego av ängslan att ej stöta sig med några av stormakterna, Något
formellt förslag kunde rådet tack vare Italiens vägran ej tillställa
ambassadörkonferensen. Men man fann på en annan utväg. Lord
Robert Cecil föreslog att man skulle tillställa konferensen de
stenografiska referaten från detta rådsmöte. Mot detta kunde Salandra
ej opponera sig och på så sätt förhindrade man att
ambassadörkonferensen fattade något beslut innan rådet sagt sitt ord. Redan dagen
därpå följde konferensens beslut och som det visade sig i nära
överensstämmelse med de förslag, som uppgjorts inom rådet. Särskilt
betydelsefullt ansåg man det vara att internationella domstolen skulle
fastställa skadeståndssummans belopp. Själva undersökningen i
mordaffären skulle övervakas av en särskild kommission bestående av
delegerade för England, Frankrike, Italien och Japan och med
ledning av denna kommissions rapport skulle domstolen sedan
bestämma skadeståndets storlek. Beslutet innebar en väsentlig lättnad
i de villkor som Mussolini först uppställt i sitt ultimatum till
Grekland och det råder intet tvivel om att rådets mellankomst haft sin
stora betydelse härvidlag. Grekland som redan utfäst sig att
efterkomma konferensens beslut, skyndade att antaga ambassadörernas
villkor och deponerade såsom begärt de 50 miljonerna lire i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
