Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1923 - Thorsing, Oscar: Nationernas förbund och Grekisk-Italienska konflikten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATIONERNAS FÖRBUND OCH GREKISK-ITALIENSKA KONFLIKTEN Ml
schweizisk bank. Den starke Mussolini hade ingenting annat att göra
än foga sig, men under dessa dagar kunde man läsa ganska sura
kommentarer i den italienska fascistpressen. På en punkt rådde
emellertid ännu ovisshet: När skulle Italien utrymma Korfu? Därom
hade ingenting sagts i ambassadörkonferensens beslut. Man ville
i allmänhet anse underförstått att evakuering skulle äga rum så snart
de föreskrivna sorgehögtidligheterna jämte övriga ceremonier med
saluter från den grekiska flottan gått av stapeln. Det fanns dock
inga bestämda löften i den vägen. Att hålla sig till hade man blott
en förklaring av Mussolini som gick ut på att utrymmandet skulle
ske så snart Grekland helt och fullt uppfyllt de bestämda villkoren.
Detta kunde betyda att Korfu förblev ockuperat till dess att
brottslingarna påträffades, men hur länge det kunde dröja var ju
synnerligen osäkert. Ju mer ockupationens förlängdes desto större blevo
utsikterna för att allvarliga händelser skulle tillstöta. Det var
därför med allmän lättnad som man efter ungefär en vecka mottog
underrättelsen att ambassadörkonferensen fastställt den 27 september
som senaste datum för Korfus evakuering. Endast i det fall, att
mördarne icke häktats den 27 september och, som det vidare hette i
konferensens beslut ’ ’därest de allierades undersökningskommissions
arbete ådagalägger att grekiska regeringen visat försumlighet i sina
åtgärder, kommer grekiska regeringen att avkrävas skadeersättning
till det belopp av 50 milj. lire, som angavs i den italienska noten och
som redan av grekiska regeringen deponerats i schweizisk bank."
Därmed var den grekisk-italienska konflikten praktiskt taget bragt
ur världen och hade ambassadörkonferensens beslut senare tolkats
såsom man från början hoppats skulle själva konfliktens lösning
varit en betydande framgång för folkförbundet. Att så ej blev
fallet berodde ej på förbundet. Ambassadörkonferensen ansåg sig
senare kunna konstatera att Grekland ej till fullo uppfyllt de ålagda
förpliktelserna och beslöt att de 50 milj. skulle betalas till Italien
utan att saken skulle underställas Haagdomstolen. Då den första
rapporten från den utsände undersökningskommissionen ej säges ha
givit vid handen att de grekiska myndigheterna brustit i sina
ansträngningar att uppspåra förbrytarna var ambassadörkonferensens
beslut en orättvisa, som väckte den starkaste misstämning i Genève.
Den kritik, som riktades mot konferensens åtgörande under
församlingens näst sista sammanträde var ett bevis för ett synnerligen
allmänt fördömande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
