Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1923 - Pauli, Ivan: Jeppe och demokratin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348 IVAN PAULI
Green, Galge, Stegl og Hiul han truede os med,
Da han ey endda varm var i sin Myndighed.
Vi derför 0vrighed fra Ploven mer ey tage,
Gi0r Bonde til Eegent som udi fordum Dage;
Thi gamle Griller hvis man f uldte derudi,
Hvért Herredom maa ske faldt hen til Tyrannie.
Man har plägat rycka på axlarna åt dessa verser och betraktat
dem som ett oväsentligt påhäng till den beundrade komedien. Men
få vi tro Harald Nielsens nya upptäckt, så ligger tvärtom i dem
styckets egentliga innehåll, ja, hemligheten med dess odödlighet.
Ty Jeppe är ett tendensdrama och ingenting annat än ett
tendensdrama. Holberg har icke velat skapa en objektiv och mångsidig
själsskildring eller en oemotståndligt roande fars; han har menat
stycket som ett rungande och skrämmande varningsrop: ’’Akten er,
gott folk, Jeppe är farlig! Visserligen ser han nog så fredlig och
beskedlig ut, när han sover ruset av sig på dynghögen — liksom den
ryske bonden och köpenhamnaren se ofarliga ut i vardagslag. Men
lägg honom i baronens säng, ge honom en guldvirkad nattrock, makt
och myndighet, och strax skall han rasa som ett vilddjur, släppa lös
sina onda drifter — alldeles som Rysslands bolsjeviker och
Köpenhamns gatupöbel ha gjort. Ty människonaturen är klassisk, evigt
sig lik." Så ungefär kan man med enkla ord återgiva kontentan
av vad hr Nielsen med en om Erasmus Montanus erinrande
filosofisk svada utvecklar i flera kapitel. Han undervisar oss vidare om
att Holberg var övertygad om människonaturens inneboende ondska,
och att det framför allt är denna dystra övertygelse diktaren velat
inskärpa genom sin uppsluppna komedi. "Sjældent har F0lelsen af
Menneskets Ondskab og Urimelighed taget sig stærkere Udtryk, end
den g0r det her", försäkrar han, ehuru de, som exempelvis sett Olaf
Poulsen spela Jeppe, torde ha svårt att föreställa sig det. Och till
på köpet vill han ha oss att tro, att det är denna av Holberg inlagda
tendens, som betingar skådespelets klassicitet, som burit det friskt
och levande fram genom århundradena. Icke humorn, icke den
rörande mänskligheten hos Jeppe, icke styckets hela festliga, storslagna
komik — nej, tredje aktens "bolsjevikseen" och Holbergs sociala
pessimism är det som lyftat det över förgängelsen, upp till toppen
av Holbergs diktning, av Danmarks litteratur!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
