Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1923 - Pauli, Ivan: Jeppe och demokratin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JEPPE OCH DEMOKBATIJST 349
Sådan är tankegången i denna "geniala analys", varigenom
Harald Nielsen enligt Böök en gång för alla har "löst problemet om
Jeppe på Berget och dess innersta tendens". Då det kan ha ett
visst intresse att syna i sömmarna ett arbete, för vars värde prof.
Böök iklätt sig en så eftertrycklig garanti, skola vi i det följande
något närmare granska några av undersökningens huvudpunkter.
En av Harald Nielsens svenska kritiker har träffande
sammanfattat resultatet av dennes undersökning så, att vad som är sant i
den är icke nytt, och vad som är nytt är icke sant. Alla voro redan
förut på det klara med att Holberg i komedien inlagt den tanke
som ordspråket uttrycker så, att "naar Skarn kommer til Ære, ved
det ikke hvordan det skal være" — det framgår ju både av akt 3,
se. 4 och av epilogen, och Nielsen hade icke behövt göra sig så mycket
besvär med att bevisa det — men därför är det icke sagt, att styckete
hela innehåll därmed skulle vara uttömt. Det är icke heller någon
nyhet, att Holberg var pessimist i sin människouppfattning — det
var så gott som hela hans samtid; eller att han var konservativ —
sedan väl hans egen klass, borgarståndet, fått tillträde till
köttgrytor och privilegier. Men att ur hans på 1700-talsförhållanden
grundade samhällssyn sluta "något om vilken ställning han skulle
intagit till den moderna demokratin, som då ännu icke existerade ens i
sin förutsättning — den moderna industrialismen — är en
meningslös fantasikonstruktion. Vad han satiriserar i Jeppe liksom i
Kandst0beren och en del andra komedier, är ju för övrigt icke
den politiska demokratins avarter utan uppkomlingspsykologiens
löjligheter, och hans varning för ’ ’at ringe Folk i Hast at sette i stor
Ære" avser snarare vådan av en alltför hastig ståndscirkulation än
demokratiens problem i egentlig mening. Vad slutligen beträffar
åsikten om tendensen såsom orsak till styckets förblivande
popularitet, faller denna på sin egen orimlighet, även om Harald Nielsen
i sin bok utan svårighet kunnat uppvisa, att den sociala kontrasten,
Jeppe — baronen, givit stoff till många skiftande utläggningar.
Det läsvärdaste i avhandlingen är det kapitel, vari förf. skildrar,
hur Jeppefiguren under tidernas lopp varit utsatt för en fortgående
omtolkning i anslutning till den sociala och politiska utvecklingen.
I samma mån som mera demokratiska och humana åskådningar
genomsyrade tänkesättet, tog man allt starkare parti för Jeppe och mot
baronen, idealiserade den förre och svartmålade den senare. Sin
kulmen nådde denna utveckling hos den grundtvigianske esteten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
