Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1923 - Wigforss, Ernst: Liberalism och socialism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIBEEALISM OCH SOCIALISM
393
"brukaren", och denna i och för sig beklagliga process försiggår
ändå i våra samhällen med sådan snabbhet, att den inte bör
påskyndas.
Den reformering av arvsrätten Clay föreslår, avser sålunda att
sprida ut förmögenlieterna på ett flertal händer. Sedan arvsskatten
utgått, skulle sålunda förmögenheter över en viss storlek — talaren
föreslår t. ex. 5,000 pund — uppdelas i flera lotter, och lotternas
antal skulle växa med förmögenhetens storlek, så att t. ex. vid en
förmögenhet på en miljon eller mera 5 % vore det högsta som kunde
testamenteras åt en enda person. Det förutsättes tydligen att all
överlåtelse sker genom testamente.
Om den utjämning, som skulle bli följden av detta ytterst
moderata förslag, kan synas ur det helas synpunkt relativt betydelselös,
så får man komma ihåg, att principen inte är bunden vid den här
försöksvis framkastade konkreta utformningen. Hur långt man vill
gå i ’’uppdelningen’’ blir ju en omdömesfråga, sen man väl
godtagit principen. Eedan Booseveit föreslog ett maximum på 100,000
dollars såsom det högsta någon skulle kunna erhålla genom arv eller
testamente. Ramsay Muir är inne på samma linje, och finner stora
fördelar i den sålunda föreslagna metoden. Den skulle göra slut
på de stora kapitalanhopningarna, locka rikt folk till stora
donationer och dessutom skapa möjligheter att få en leisure dass med
måttliga inkomster, som kunde ägna sig åt alla möjliga
samhällsnyt-tiga gärningar.
Först här skulle vi alltså ha kommit till en punkt, där den liberale
och den socialistiske reformatorn slagit in på definitivt skilda
vägar. Den socialistiska kritiken torde inte principiellt rikta sig
mot att en viss arvsrätt bevaras. De lämpliga gränserna för
föräldrars rättigheter och skyldigheter att sörja för barnen kunna alltid bli
föremål för diskussion. Socialisten får naturligtvis räkna med att
föräldrars önskan att lämna åt barnen något i arv kan vara en
sporre till företagsamhet och sparsamhet, vars värde inte en gång
för alla eller a priori kan avgöras. Men när arvsrätten medgivits till
den av dylika överväganden betingade gränsen, torde man på
socialistiskt håll stå mycket främmande för tanken, att den enskilde
arv-låtaren skulle vara den lämpligaste domaren över, huru
förmögenheten efter hans död skall på lämpligaste sätt komma till användning.
Inför den av Clay antydda planen kan man ju inte underlåta att
fråga, vad som kunde hindra en grupp rika familjer att göra var-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
