Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1923 - Wigforss, Ernst: Liberalism och socialism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
394
ERNST WIGFORSS
andras barn till sina arvtagare och sålunda fullständigt förebygga
den utspridning av egendomen som åsyftas. Invändningen är så
självklar, att man snarast är böjd för att tolka författarens ord så,
att den person som redan fått en dylik arvslott från ett visst håll,
sedan skulle vara förhindrad att mottaga mera, även om det första
arvet varit relativt litet. De svårigheter man därmed hamnar i,
torde emellertid inte bli små, och det förefaller, som om Stuart Mills
gamla förslag om ett maximum som en enda person skulle få mottaga,
vore att föredraga, fastän Clay tycks anse det bereda vissa
administrativa svårigheter, som skulle undvikas genom hans eget uppslag.
Men om ett maximum sålunda fixerats, återstår frågan om det
önskvärda i att på detta sätt skapa en från arbete befriad klass
genom de rika männens goda vilja. Betänkligheterna som inställa sig,
äro uppenbarligen så många, att en diskussion inte blir möjlig i detta
sammanhang, där frågan gäller vad innebörden är i socialism och
liberalism och inte vad som kan sägas för den ena eller andra
åskådningen.
Om de sålunda anförda exemplen på den moderna liberalismens
försök att komma till rätta med alltför stora olikheter i den ärvda
egendomen synas bestämt visa åt ett annat håll än de socialistiska
strömningarna, torde man likväl böra akta sig för slutsatsen, att
man härvid nått fram till en nödvändig gräns mellan liberalism och
socialism. Hur föga den liberala ståndpunkten i detta fall är
utkristalliserad, finner man av det anförande, som vid samma ofta
nämnda liberala sommarskola hölls av den från de sista årens
finansiella diskussioner kände R. H. Brand. Till sin allmänna
uppfattning synes han vara den kanske mest ’ ’antisocialistiske’’ av alla de
uppträdande talarna och han undrar till en början om inte en
begränsning av arvsrätten kan ha med sig "större nackdelar än
fördelar". Men han finner det likväl inte uteslutet att man skulle kunna
slå in på den av Rignano anvisade vägen. Nu innebära som bekant
Rignanos förslag, att samhället tar en allt större andel av en
förmögenhet för varje gång den genom arv överlåtes.1) Rignano
förutsätter sålunda, att samhället blir en allt större kapitalägare. Hur
detta skulle gå tillsammans med Brands skarpa angrepp mot all
utsträckning av samhällets företagsamhet, förstår man icke, och
antagligen har väl talaren själv föga tänkt igenom problemet. Går man
*) Se härom Tiden 1923, n:r 5, en artikel av Alfred Vänner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
