Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1923 - Wigforss, Ernst: Liberalism och socialism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIBERALISM OCH SOCIALISM
395
då i stället till en modern liberal, som kanske mer än någon annan
sökt tränga ned till de grundläggande liberala principerna och under
hänsynstagande till den ekonomiska verkligheten skapa en enhetlig
liberal samhällsuppfattning, finner man ganska litet av rädsla för
samhället såsom den store kapitalägaren. Jag syftar på L. T.
Hobhouse och särskilt på hans diskussion av egendomsproblemet i
hans sista bok The elements of social justice 1922. I Hobhouse ¾
"liberala stat" trivas alla möjliga former av företag bredvid
varandra. Men inkomsterna av ärvd förmögenhet skulle vara i allra
högsta grad reducerade. Visserligen skulle föräldrarna genom gåva
under sin livstid ha rätt att trygga barnen mot oförutsedda
händelser, men H. synes inte vänta att stora delar av förmögenheterna på
detta sätt skulle bevaras i familjen. Ett sammanfattande citat ger
en föreställning om hans slutsatser:
"Ta vi en överblick av de olika beståndsdelarna i förmögenheten, finna vi
att samhället skulle vara ägare av jorden och alla naturtillgångar och av allt
kapital, som samlats av gångna generationer. Den enskilde skulle som sin
egendom ha sin lön och sina personliga besparingar. Denna delning, som åt
den enskilde bevarar vad vi förut funno rimligt, ger såsom vi väntade åt
samhället hela överskottet och därmed kontrollen i sista hand över industrin genom
äganderätten till jorden och det hopade kapitalet.’’
Den liberalism som Hobhouse representerar, torde ha betydligt
flera anhängare inom de socialistiska än inom de liberala partierna.
V.
Under den diskussion om socialismen, som i det engelska
parlamentet på försommaren 1923 framkallades av en motion från
arbetarepartiet, fällde en av liberalernas ledare, Sir John Simon,
yttrandet att den viktigaste uppgiften vore "att humanisera
industrin ’ \ Bakom uttrycket ligger tydligen en hänsyftning på det
problem, som socialister gärna tala om under namnet "industriell
demokrati", det som många svenska liberaler söka närma sig med
hjälp av formeln "industriell arbetssamverkan", detsamma som
den i detta hänseende mycket moderate Eamsay Muir likaväl som de
radikalaste gillesocialisterna kalla för "industriell självstyrelse",
hela problemet om arbetarnes roll vid ledningen av industrien.
Här gäller det ännu mera än på de förut diskuterade områdena,
att man inte kommer långt med abstrakta deduktioner ur allmänna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
